Salamo 122

1 Nandia-taroba iraho, te nanoa’ iereo ty hoe: Antao hiheo mb’añ’anjomba’ Iehovà.

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Fa mijohañe amo lalam-bei’oo ty fandia’ay, ry Ierosalaime!

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Hehe t’Ierosalaime, rova niranjieñe soa-fifamatotse.

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 Ie ty ionjona’ o rofòkoo, o rofòko’ Ià-o, ty amy nitaroñañe am’ Israeley, hañandriaña’iareo ty tahina’ Iehovà.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Ao ty nampitroarañe fiambesam-pizakàñe, o fiambesa’ i tarira’ i Davideio.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Mihalalia fañanintsiñe am’Ierosalaime: hiraorao o mikoko Azoo.

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Fañanintsiñe ty ho an-kijoli’o ao, naho fierañerañañe amo anjomba’o mitiotiotseo.

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 O longokoo naho o rañekoo, le hataoko ty hoe: Fañanintsiñe ama’o.

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 I anjomba’ Iehovà Andrianañaharentikañey, ho paiako ty hampibodobodo azo.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.