< Salamo 121 >
1 Andrandrako mb’amo vohitseo o masokoo, aia ty hiboaha’ ty fañimbañ’ ahiko?
En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
2 Hirik’am’ Iehovà o fañolorañ’ ahikoo, I namboatse i likerañey naho ty tane toiy.
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Tsy henga’e hasitse o fandia’oo, tsy hirotse i Mpañaro azoy;
Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
4 Eka, tsy hidròdreke, tsy hirotse ty Mpitamiri’ Israele.
Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
5 Iehovà ro Mpañambeñ’ azo, Iehovà ro fialofa’ ty fitàn-kavana’o;
HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
6 Tsy hipisañe ama’o i tariñandrokey, ndra i volañey te haleñe.
Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
7 Hañaro azo amy ze fonga haratiañe t’Iehovà; vaho ho tamirie’e ty fiai’o.
HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
8 Harova’ Iehovà ty fiengà’o naho ty fiziliha’o henane zao vaho nainai’e donia.
HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.