Salamo 121

1 Andrandrako mb’amo vohitseo o masokoo, aia ty hiboaha’ ty fañimbañ’ ahiko?

En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

2 Hirik’am’ Iehovà o fañolorañ’ ahikoo, I namboatse i likerañey naho ty tane toiy.

Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.

3 Tsy henga’e hasitse o fandia’oo, tsy hirotse i Mpañaro azoy;

Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

4 Eka, tsy hidròdreke, tsy hirotse ty Mpitamiri’ Israele.

Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

5 Iehovà ro Mpañambeñ’ azo, Iehovà ro fialofa’ ty fitàn-kavana’o;

Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;

6 Tsy hipisañe ama’o i tariñandrokey, ndra i volañey te haleñe.

Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

7 Hañaro azo amy ze fonga haratiañe t’Iehovà; vaho ho tamirie’e ty fiai’o.

Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

8 Harova’ Iehovà ty fiengà’o naho ty fiziliha’o henane zao vaho nainai’e donia.

Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.