Salamo 12

1 Rombaho, ry Iehovà, fa tsy eo ondaty matarikeo; mimosaoñe amo ana’ ondatio o migahiñeo.

En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

2 Hene mifandañitse aman-drañetse ondatio, reke-tsoñy mitsiriry naho troke-miroe-rehake.

Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

3 Haitoa’ Iehovà ze hene fivimby mandomboke, naho ty fameleke mitrè fibohabohàñe,

Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

4 ami’ty hoe: O lela’aio ro handreketa’ay; anay o soñi’aio; ia ty mpifehe anay?

De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

5 Ty fampisoañañe o rarakeo, naho ty fitoreova’ o mpisotrio, ty iongahako henaneo, hoe t’Iehovà, Fa hampipalireko amy isehasehà’ey.

Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

6 Fetse ki’e o fepè’ Iehovào, volafoty nitsoheñe an-toñan-tsini-hara; nitranaheñe im-pito.

Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

7 Arovo irezay ry Iehovà, ambeno ami’ty tariratse toy nainai’e donia,

Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

8 Mitsapiotsapioke mbeo’ mbeo o tsivokatseo, naho onjoneñe amo ana’ ondatio ty haloloañe.

Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.