< Salamo 112 >
1 Treño t’Ià. Haha t’indaty mañeveñe am’ Iehovà, mahafale aze o taro’eo.
Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
2 Hanjofak’ an-tane atoy o tarira’eo; Ho soa-tata ty taminga’ o vañoñeo.
Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
3 Vara naho hanañañe ty añ’anjomba’e ao, vaho nainai’e ty havantaña’e.
Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
4 Anjirihan-kazavàñe añ’ieñe ao ty vañoñe, matarike re, lifo-tretrè vaho vantañe.
För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
5 Tahie’e t’indaty matarike naho mampìndrañe, naho mandahatse o tolon-draha’eo an-kahiti’e;
Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
6 Le lia’e tsy hasiotse re; ho tiahy nainai’e o vañoñeo.
Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
7 Tsy hampitsonevotse aze ty talily raty; migahiñe ty arofo’e, Iehovà ro fatokisa’e.
För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Mioreñe ty arofo’e, tsy ho hemban-dre ampara’ te sambae’e o rafelahi’eo.
Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
9 Fa nandiva’e mbeombeo, nanolora’e o rarakeo, nainai’e ty havantaña’e; haonjoñe an-kasiñe ty tsifa’e.
Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
10 Ho trea’ ty tsivokatse, le hitarik’aiñe, hivaza-kota vaho hitranake; ho mongotse ty fañiria’ o lo-tserekeo.
Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.