Salamo 111

1 Treño t’Ià! andriañeko t’Iehovà an-kaliforan-troke añivo’ ty fivori’ o vañoñeo, naho amy valobohòkey.

Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

2 Jabahinake o tolon-draha’ Iehovào; hene biribirie’ o mifale ama’eo.

Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

3 Lifots’ engeñe naho volonahetse o sata’eo, nainai’e ty havantaña’e.

Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

4 Nanoe’e ho tiahy o fitoloña’e tsitantaneo; matarike naho mpanolots’arofo t’Iehovà.

Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.

5 Anjotsoa’e mahakama o mañeveñe ama’eo; ho tiahi’e nainai’e i fañina’ey,

Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

6 Fa naboa’e am’ ondati’eo ty haozara’ o fitoloña’eo, amy nanolora’e iareo ty lova’ o kilakila ‘ndatioy.

Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

7 To naho mahity o satam-pità’eo; vantañe iaby o fandilia’eo.

Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

8 Ie noriza’e tsy ho modo nainai’e donia, fa nanoeñe am-pigahiñañe naho an-kavañonañe.

De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

9 Nihitrife’e fijebañañe ondati’eo linili’e ho nainai’e i fañina’ey masiñe naho mampañeveñe ty tahina’e.

Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

10 Fifotoran-kihitse ty fañeveñañe am’ Iehovà; hene mahilala ze mañorike aze. mizoañe nainai’e ty fandrengeañe aze.

Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.