< Salamo 108 >

1 Migahiñe ty troko, ry Andrianañahare, hisaboako; handrengeako, eka, boak’ añovako ao.
En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
2 Mibarakaoha ry valiha naho jejo-bory! hitsekafako ty manjirik’ andro.
Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
3 Hañandriañe Azo iraho ry Iehovà, añivo’ o fifeheañeo; ho rengeko an-tsabo aivo’ ondatio.
Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
4 Amy te abo te amy likerañe eñey ty fiferenaiña’o; vaho mb’an-drahoñe ey ty figahiña’o.
Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
5 Mionjona! ry Andrianañahare, mb’andindìn-dikerañe añe, naho ty enge’o mb’ ambone’ ty tane toy.
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
6 Soa te hahàñe o kokoa’oo, rombaho am-pità’o havana, vaho toiño iraho.
På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
7 Nitsara ami’ty hamasiña’e t’i Andrianañahare: Hitreñe iraho, ho zaraeko ty Sekeme ho tsahareko ty vavatane’ i Sokote.
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
8 Ahy t’i Gilade, Ahiko t’i Menasè; naho fikalan-dohako t’i Efraime, vaho kobaiko t’Iehodà;
Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
9 Sajoa fisasàko t’i Moabe, apoko amy Edome ty hànako; ambone’ i Pilistý ey ty hitreñako.
Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
10 Ia ty hinday ahy mb’amy rova fatratsey ao? Ia ty hiaolo ahy mb’ Edome mb’eo?
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
11 Fa naforintse’o hao zahay, ry Andrianañahare? Tsy hitraofe’o fionjoñe hao o lahin-defo’aio, ry Andrianañahare?
Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
12 Ehe oloro amo rafelahio, fa tsy vente’e ty fandrombaha’ ondatio.
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
13 Hampanjofak’anay t’i Andrianañahare, ie ty handialia o rafelahi’aio.
I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

< Salamo 108 >