Salamo 107
1 Andriañeñe t’Iehovà, amy te Ie ro soa; nainai’e ty fiferenaiña’e.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Ano izay ry jineba’ Iehovà— ry nijebañe’e am-pitàn-drafelahy,
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 vaho hinoloholo’e hirik’ amo taneo, boak’atiñanañe naho ahandrefañ’ añe, boak’ avaratse vaho hirik’ amy riakey.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Nirererere ambabangoañ’ añe iereo, an-dratraratra ao, tsy nahaonin-drova fimoneñañe.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Nisalikoeñe naho taliñiereñe, nitoirañe añ’ova ao ty fiai’ iareo.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Le nitoreo am’ Iehovà an-kaloviloviañe naho hinaha’e amo hasotria’iareoo,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Nindese’e mb’an-dalam-bantam-beo higodañe mb’an-drova fimoneñañe añe.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Handriañe’ iereo t’Iehovà ty amy fiferenaiña’ey naho o fitoloña’e fanjaka amo ana’ondatioo,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 fa nieneñe’e ty fiaiñe taliñiereñe, nanjañe’e raha soa ty troke nilimpoa.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Teo ty nitozòke añ’ieñe ao naho an-talinjon-kavilasy ao, rinohy an-kasotriañe naho vý,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 amy t’ie niody amo fepèn’Añahareo, vaho nañovok’ i famerea’ i Andindimoneñey.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Aa le nampibokohe’e ty arofo’ iareo am-pitromahañe, nampidaleandaleañe tsy amam-pañimba.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Le nitoreo am’ Iehovà t’ie niankoheke, le rinomba’e amo fikoretañeo;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 naaka’e boak’ añ’ieñe naho an-talinjon-kavilasy ao, vaho nipoñafe’e o silisilio.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Handriañe’ iareo t’i Iehovà ty amy fiferenaiña’ey naho o halatsañe nanoe’e amo ana’ ondatioo,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 amy te pinaratsà’e o lalam-bey torisìkeo naho pinozapoza’e o doda viñeo.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Nampisotriañe o seretseo ty amo fiolà’eo, naho o tahi’eo.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Nampangori’ ty fiai’ iareo ze atao hàneñe, ie nitotoke o lalam-bein-kavilasio.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Le nitoreo am’ Iehovà t’ie niampoheke, vaho rinomba’e amo haemberañeo.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Nahitri’e i tsara’ey nahajangañe iareo vaho navotso’e amy kiboriy.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Andriañe’ iereo t’Iehovà ty amy fiferenaiña’ey naho o halatsañe fanoe’e amo ana’ondatioo,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Ee t’ie hibanabana sorom- pañandriañañe naho hitalily o fitoloña’eo an-drebeke;
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Ao ty mizotso mb’an-tsambo an-driake ey; o mpanao balibalik’ an-drano mieneneo,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Fa niisa’ iareo o sata’ Iehovào, o halatsàñe fanoe’e an-dalekeo.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Amy tsara’ey, nitroatse ty tio-bey, nampitoabotse o alon-driakeo.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Nionjomb’an-dindimb’eo iereo, vaho nizotso mb’an-dalek’ ao; nitranak’ ami’ty hekoheko’e ty fiai’iareo.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Nivembeñe, nisiotsiotse hoe jike; fonga nilesa ty hihi’ iareo.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Nitoreove’ iareo t’Iehovà an-kasosorañe, vaho natsoa’e an-kasotriañe.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Nampipendreñe’e i tio-beiy, le nitsiñe o onjan-driakeo.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Niehake iereo te nibànatse, vaho nitehafe’e mb’amy fipalirañe nisalalaeñey.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Handriañe’ iereo t’Iehovà ty amy fiferenaiña’ey, naho o halatsañe fanoe’e amo ana’ ondatioo.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Ee t’ie honjone’ iareo am-pivori’ ondatio vaho handrenge Aze ami’ty fiambesa’ o androanavio.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Afote’e ho ratraratra o sakao, naho ho tane kankañe o torahañeo;
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 ho fatran-tsira ty tane kobokara, ty ami’ty tsihavokara’ o mpitobok’ ama’eo.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Ampanginakinahe’e o tane mihedatseo, vaho ampanganahanae’e o kirikintañeo;
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 hampitobea’e o limpoañeo, hañoreña’iareo rova fimoneñañe.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Handrarake an-teteke ao iereo, naho hambole tetem-bahe, vaho hanonton-tsabo vokatse;
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Tahie’e ka iereo hanaranàha’e maro, le tsy apo’e hiha-rìtse o añombe’eo.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Ie nitaketrake iereo, ninìke ami’ty famorekekeañe, naho fanilofañe, vaho anahelo;
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 ampidoaña’e ìnje o roandriañeo, ampiriorioe’e am-bangý tsy aman-dalañe añe,
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 toe aonjo’e ambone’ o hasotriañeo i rarakey, vaho anoe hoe lia-raike o hasavereña’eo.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Isa’ o vantañeo izay le mifale, fonga mamìm-bava ka ty hatsivokarañe.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Ia ty mahihitse, hiharaharà’e? ie ro mahafohiñe ty fiferenaiña’ Iehovà.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
