Salamo 102
1 ie andeme’e vaho mandoa toreo aman’Añahare. Ry Iehovà, janjiño ty halaliko; le ampomb’ama’o ty toreoko.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Ko aeta’o amako ty lahara’o añ’andron-kaloviloviañe. atokilaño amako ty ravembia’o; malisà hanoiñe ahy ami’ty andro ikanjiako.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Mihelañe hoe hatoeñe o androkoo; miforehetse hoe an-toñak’ ao o taolakoo.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Pinaoke hoe ahetse ty troko vaho miheatse toe andikofako ty mitozin-kaneñe.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mipitek’ an-taolako ao ty holiko ty ami’ty volam-piselekaiñako.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Hoe tangongo am-patrañe añe iraho, hoe vorondolon-dratraratra.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Mandre an-tsareke iraho; manahake ty tivoke miereñereñe an-tampènake ey.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Mañinje ahy lomoñandro o rafelahikoo; mamàtsy ahiko o mpirengevok’amakoo,
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Fa nihaneko hoe ampemba ty lavenoke, vaho linaroko firovetse ty finomako,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 ty ami’ty haviñera’o naho ty fifombo’o, fa rinambe’o iraho le nahifi’o añe.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Manahake ty fipononòran-talinjo o androkoo; vaho miheatse hoe boka iraho.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Nainai’e eo irehe ry Iehovà, ty Tahina’o an-tarirats’ an-tariratse.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Hiongake irehe hitretre i Tsiône, fa tsatoke te hisohe’o, ie tondroke i nifantañañey.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 No’ o mpitoro’oo o vato’eo; mbore kokoa’ iereo o lembo’eo.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Soa te hañeveña’ o fifeheañeo ty tahina’ Iehovà, naho ze hene mpanjaka’ ty tane toy ty enge’o;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 fa nitratrañàhe’ Iehovà ty Tsiône ie niboak’ amy enge’ey.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Nihaoñe’e ty halali’ o poi’eo; vaho tsy niambohoa’e ty toreo’ iareo
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Ho patereñe ho a ty tariratse mandimbe, soa te handrenge Ià ondaty mboe tsy nanoeñeo:
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Nivazohoe’e boak’an-toe’e masiñe ankaboañ’ añe, nisary ty tane toy boak’ an-dikerañe eñe t’Iehovà,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 hijanjiñe ty fiñeoñeom-pirohy, hañaha o nafatse havetrakeo
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 soa te ho talilie’ ondaty e Tsiône ao ty tahina’ Iehovà, naho ty enge’e e Ierosalaime ao,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 ie mifanontoñe ondatio, naho o fifeheañeo hitoroñe Iehovà.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Nado’e deme’e iraho añivon-dalañe eo; nitomore’e o androkoo.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Hoe iraho, Ry Andrianañahareko, ehe, ko ampisintahe’o añivo’ o androkoo iraho; mitakatse ze kila tariratse o tao’oo.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Haehae irehe ro nañoreñe ty tane toy, satam-pità’o o likerañeo.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Ho momoke iereo, fa nainai’e eo irehe; fonga hikoneatse hoe sikiñe hambo’e, ampilimbeze’o hoe sarimbo vaho ho vaoe’o iereo.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Fe tsy mihotike irehe, tsy mbia higadoñe o tao’oo.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Le lia’e ho eo o anam-pitoro’oo, le hijadoñe añatrefa’o eo o tiri’eo.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
