Salamo 102
1 ie andeme’e vaho mandoa toreo aman’Añahare. Ry Iehovà, janjiño ty halaliko; le ampomb’ama’o ty toreoko.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Ko aeta’o amako ty lahara’o añ’andron-kaloviloviañe. atokilaño amako ty ravembia’o; malisà hanoiñe ahy ami’ty andro ikanjiako.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Mihelañe hoe hatoeñe o androkoo; miforehetse hoe an-toñak’ ao o taolakoo.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Pinaoke hoe ahetse ty troko vaho miheatse toe andikofako ty mitozin-kaneñe.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 Mipitek’ an-taolako ao ty holiko ty ami’ty volam-piselekaiñako.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Hoe tangongo am-patrañe añe iraho, hoe vorondolon-dratraratra.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Mandre an-tsareke iraho; manahake ty tivoke miereñereñe an-tampènake ey.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Mañinje ahy lomoñandro o rafelahikoo; mamàtsy ahiko o mpirengevok’amakoo,
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Fa nihaneko hoe ampemba ty lavenoke, vaho linaroko firovetse ty finomako,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 ty ami’ty haviñera’o naho ty fifombo’o, fa rinambe’o iraho le nahifi’o añe.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Manahake ty fipononòran-talinjo o androkoo; vaho miheatse hoe boka iraho.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Nainai’e eo irehe ry Iehovà, ty Tahina’o an-tarirats’ an-tariratse.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Hiongake irehe hitretre i Tsiône, fa tsatoke te hisohe’o, ie tondroke i nifantañañey.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 No’ o mpitoro’oo o vato’eo; mbore kokoa’ iereo o lembo’eo.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Soa te hañeveña’ o fifeheañeo ty tahina’ Iehovà, naho ze hene mpanjaka’ ty tane toy ty enge’o;
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 fa nitratrañàhe’ Iehovà ty Tsiône ie niboak’ amy enge’ey.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Nihaoñe’e ty halali’ o poi’eo; vaho tsy niambohoa’e ty toreo’ iareo
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Ho patereñe ho a ty tariratse mandimbe, soa te handrenge Ià ondaty mboe tsy nanoeñeo:
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 Nivazohoe’e boak’an-toe’e masiñe ankaboañ’ añe, nisary ty tane toy boak’ an-dikerañe eñe t’Iehovà,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 hijanjiñe ty fiñeoñeom-pirohy, hañaha o nafatse havetrakeo
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 soa te ho talilie’ ondaty e Tsiône ao ty tahina’ Iehovà, naho ty enge’e e Ierosalaime ao,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 ie mifanontoñe ondatio, naho o fifeheañeo hitoroñe Iehovà.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Nado’e deme’e iraho añivon-dalañe eo; nitomore’e o androkoo.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Hoe iraho, Ry Andrianañahareko, ehe, ko ampisintahe’o añivo’ o androkoo iraho; mitakatse ze kila tariratse o tao’oo.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Haehae irehe ro nañoreñe ty tane toy, satam-pità’o o likerañeo.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 Ho momoke iereo, fa nainai’e eo irehe; fonga hikoneatse hoe sikiñe hambo’e, ampilimbeze’o hoe sarimbo vaho ho vaoe’o iereo.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Fe tsy mihotike irehe, tsy mbia higadoñe o tao’oo.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Le lia’e ho eo o anam-pitoro’oo, le hijadoñe añatrefa’o eo o tiri’eo.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
