Ohabolana 9
1 Fa nandranjy i akiba’ey t’i Hihitse, fa rinamerame’e i faha’e fito rey.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Fa nandenta, fa linaro’e ty divai’e, fa hinalanka’e i fandambaña’ey.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Fa nirahe’e o anak’ampata’eo, hikaike boak’ an-digiligin-kaboa’ i rovay ey.
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 O ry tahitahiñe, mitsilea mb’etoa! le hoe re amy seretsey,
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Mb’etoa ikamao o hanekoo naho inomo i divay linarokoy,
"Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Apoho ty hagegeañe naho miveloma, mañaveloa an-dalan-kilala.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Mizò inje ty mañendake mpanivetive; tendreke joy ty mitrevoke ty lo-tsereke.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Ko mañendake ty mpamokafoka hera halaiñ’azo; Trevohe’o ty mahihitse le hikokoa’e.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Anaro o mahihitseo le hiha-mahihitse avao; ampandrendreho ty vantañe le hitombo an-kilala.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Ty fañeveñañe am’ Iehovà ro fifotoran-kihitse, vaho ty fahafohinañe i Masiñey ro faharendrehañe.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Izaho ty fampitomboañe o andro’oo, fampitompeañe taoñe o havelo’oo.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Ie mahihitse, hañimbañ’ azo i hihitsey; Ihe manivetive ty hivave izay.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
13 Mamantsiñe ty rakemba gege, ie tsotra tsy mahafohin-draha,
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Mitobok’ an-dalam-bein-akiba’e eo, am-pitobohañe amo haboa’ i rovaio,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 mikaike ze miary eo, amo mañavelo an-kavantañañeo:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 O ry trentrañeo, mitsilea mb’etoa! le hoe re amy tsy aman-kilalay:
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 Mamy ty rano nikamereñe, vaho mafiry ty mofo kamaeñe añ’etak’ ao.
"Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
