Ohabolana 7
1 O anake, ambeno o entakoo, vaho akafiro ama’o ao o fepèkoo;
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Fejaño o lilikoo vaho miveloma, naho i Fañòhakoy manahake ty sainte maso’o;
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Arohizo an-drambon-taña’o, sokiro an-takelan-tro’o.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Anò ty hoe ty hihitse; Rahavaveko irehe; vaho tokavo ty hoe: Rañetse, ty hilala,
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 hikalaña’ iareo azo tsy ho ami’ty tsimirirañe, tsy ho amy ambahiny malama firehakey.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Izaho an-dalan-keden-akibako ao nitilihitse an-tsingarakarake,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 naho nisamba añivo’ o trentrañeo, nijiloveko an-teñateña’ o gaon-dahio, ty ajalahy tsy aman-dron-doha,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 nitsake ty lalañe mioza an-kotso’e mb’eo, vaho nikopile mb’an-dalan-tsileke mb’añ’akiba’e mb’eo,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 am-palipalitsieñe, ie ni-hariva ty andro, amy haien-kaleñe nimoromoroñey.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Le heheke ty rakemba mifanalaka ama’e, mihamiñe hoe tsimirirañe, hakalitahañe ty an-tro’e ao.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Ie mitazataza naho miola, tsy mimoneñe añ’akiba’e ao o tombo’eo;
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 mbore an-dalañey, mbore an-kiririsa, mijeke amy ze atao fitsileañe.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Fejañe’e i lahiy naho orofa’e vaho anoe’e ty hoe an-tarehe miriñake:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Amako ty soron-kanintsiñe vaho navahako anindroany o nifantàkoo;
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 aa le niakatse iraho hifañaoñan-tika, hitsoehako ty tarehe’o; heheke te tendreke.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Fa nilafihako i tihikoy, an-deny maviabiake boak’ e Mitsraime.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Fa namitsezako rame ty fandreako, voñem-bahoñe naho romba.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Antao ito higenoke ty hatea ampara’ te porea’ ty maraindray; antato hifalefale an-katea.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Tsy añ’anjomba ao ty valiko, fa nifokofoko añe,
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Ninday drala an-koroñe, vaho tsy himpoly naho tsy zava-volañe.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 An-tsiriry maro ty anigiha’e; an-tsoñi’e mamolavola ty anjira’e aze.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Orihe’ i ajalahiy amy zao, misìtse mb’eo hoe añombe ho lentañe, hoe ty gege an-dongòke ho liloveñe,
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 ampara’ te trofahañ’ ana-pale ty ate’e; hoe kibo mibororoñe mb’am-palàñe mb’eo, amoea’e t’ie famoeam-piay.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Ie amy zao ry anakoo, tsanoño iraho, vaho tsendreño ty entam-bavako.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Ko ado’o hivio mb’an-dala’e mb’eo ty tro’o; ko mandifike mb’añ’oloñolo’e mb’eo;
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 amy te maro ty tsinipo’e nifotsake, vaho tsifotofoto o navetra’eo.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
