Ohabolana 6
1 O anake, ie nampipok’ antoke am’ondatio, lehe nañoho-pitàñe hitsoake ty ambahiny,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 ie finandri’ ty entan-tsoñi’o, vinandibandi’ ty fireham-bava’o,
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Ano zao, ty anake toke: Mivotsora, ie fa nihotrak’ am-pità’ ondatio: akia, mireha ama’e, imaneo halaly indatiy!
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Ampifoneño roro o maso’oo, tsy hidrodreke o vohomaso’oo.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Mibolitira hoe hirañe an-tañañe, naho hoe kibo am-pitàm-pikehe.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Akia mb’ami’ty vitike, ry tembo, haraharao o sata’eo vaho mahihira!
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Ie tsy amam-pifehe, tsy amam-pisary, tsy amam-pandily,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 fe kotepè’e ami’ty asara ty hane’e, vaho atonto’e am-pitatahañe o lintse’eo.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Pak’ ombia irehe te mbe hitozoke, ty mpitsorotake tia? Ombia t’ie hitroatse amy firoroa’o?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Mikonkòñe kedeke, miroro tsi-ampe, mifehefare hitofa’o heike:
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 le hiambotraha’ ty hararahañe hoe malaso, vaho ty hapoiañe hoe lahifihaty.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 Ty lahi-tembo naho i lahiaga: i mpañariok’ am-bava vìlañey,
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 ami’ty maso mipie, an-tomboke mitsao tane, an-drambo-taña manondrotondro,
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 ie am-pikitrohan-draty an-tro’e nainai’e, ro mbore mikilily, mitolom-pamitse fifalaiñañe;
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Aa le, hiambotraha’ ty hankàñe ami’ty manao zao le ho demoke tsy lefe jangañeñe.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 Eneñe ty raha heje’ Iehovà, Eka, fito ro tiva ama’e:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 ty fihaino mievoñevoñe, ty fameleke mandañitse, ty fitàñe mampiori-dio-maly,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 ty troke mikitro-karatiañe, ty fandia mifajifajy mb’an-katsivokarañe,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 ty mpitalily vilañe, mikofòke lañitse, naho ty mampiboele fifankalaiñañe an-drolongo’e.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 O anake, ambeno ty lilin-drae’o, vaho ko apo’o ty fañòhan-drene’o.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Ifeheo an-tro’o ao nainai’e; rohizo am-bozo’o eo.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Hiaoloa’e te mijelanjelañe, ie màndre, hambena’e; tsekake le ivesovesoa’e.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 Toe failo o lilio, naho hazavàñe t’i Hake, vaho lalan-kaveloñe o endake fanoroañeo.
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 Hikalañe azo tsy homb’ amy tsimirirañey, ami’ty lela-malama’ i karapiloy.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Ko irie’o an-troke ty hamontramontra’e, asoao tsy ho tsepahe’ ty vohomaso’e.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 Vonga-mofo ty tamben-tsimirirañe, fa naho vali’ ondaty, le i fiaiñe sarotsey ty itsindroha’e.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Naho otroñe’ ondaty añ’araña’e ao ty afo, tsy hirehetse hao ty saro’e?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Mete lia’ondaty hao ty vae mirekake, tsy hahamae’ o fandia’eo?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 Izay ty fifandian-tihy ami’ty vali’ ondaty: tsy mete tsy liloveñe ty mitsapa aze.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 Tsy injè’ ondatio ty mpampikametse te mikizo hampahaeneñe ty fiai’e saliko,
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 fa ndra ie, naho tsepake, ro hañavake im-pito, fonga hondroha’e ze vara añ’akiba’e ao.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 Akore ty hagegea’ ty mañarapilo an-drakemba: fa sata’ ty handrotsa-batañe.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 Vono-troboke naho hasalarañe ty ho zoe’e, vaho tsy ho faopaoheñe ka i inje’ey.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 Mampiforoforo ondaty ty famarahiañe, tsy hapo’e amy andro hamalea’e fatey.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 Tsy handrambesa’e ondroke, tsy mahatèke aze t’ie ampitoboroñan-dravoravo.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
