Ohabolana 5
1 O anake, tsendreño ty hihiko; atokilaño mb’am-pahilalako ty sofi’o,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 hifejaña’o ty filie-batañe, naho hañaja hilala o soñi’oo.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Mitsopa-tantele ty soñin-tsimirirañe, vaho malama te amo solikeo ty vava’e;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 f’ie mafaitse te amo vahon-tsoiñeo am-para’e, masioñe hoe fibara sambe-lela’e.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 Mizotso mb’am-pikoromaham-beo o tombo’eo, mitalifitse mb’an-tsikeokeok’ ao ty lia’e. (Sheol h7585)
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Tsy haraharae’e i lalan-kaveloñey; mihelahela o lala’eo, fe amoea’e.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Aa le mitsanoña ahy henaneo ry anake, vaho ko mivike amo entam-bavakoo.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Ahankaño lavits’ aze ty lala’o, vaho ko itotofa’o ty sariran-akiba’e;
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 tsy mone hatolo’o ami’ty ila’e ty enge’o, naho o tao’oo amy mifajifajiy,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 mbore hampiboboke ty ambahiny ty haozara’o, vaho mb’añ’akiba’ ty alik’ama’o o nimokora’oo;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 Hiñeoñeon-drehe añ’andron-kònka’o, ie mihomake ty nofo’o naho ty sandri’o,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 ami’ty hoe: Akore te nalaim-pandilovan-draho, naho niheje’ ty troko o endakeo!
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Tsy nitsendreñeko ty fiarañanaña’ o mpañanakoo, tsy nanokilañako sofiñe o mpañoke ahikoo.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Fa an-titotse ho nianto iraho, añivo’ ty fivory naho i valobohòkey.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Minoma rano an-kadaha’o avao rano midoañe boak’an-tatefatse’o ao.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Hienene mb’an-dalambey mb’eo hao ty rano’o migoangoañeo? rano hitsiritsiok’ an-damoke eo?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Ehe t’ie azo, fa ko andiva’o ami’ty ambahiny.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Ho soa-tata ty fipotitiaha’o, vaho irebeho ty valin-katora’o.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Hirañe mikoko re, renen-kira maintelèñe— hampaheneñe azo nainai’e o fatroa’eo, i fikokoa’ey avao ty hilosora’o.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Akore, anake, t’ie tsepahe’ ty karapilo? naho fihine’ ty arañan’ ambahiny?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Sindre añatrefam-pihaino’ Iehovà o lala’ ondatio, Songa tsikarahe’e o lalan-tsile’eo.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Ho fandrihe’ ty hatsivokara’e ty lo-tsereke, vaho hamihiñe aze am-bahotse o hakeo’eo.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Hikenkan-dre fa po-hilala, ty halosoran-kagegea’e ty hampivike aze.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
