Ohabolana 31
1 Ty enta’ i Lemoela Mpanjaka, ty onin-drehake nanaren-drene’e aze:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Anhan ry anako! Anhan ry anake tañ’ ovako ao! Anhan ry anako nafantoko!
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Ko atolo’o aman’ ampela ty haozara’o, ndra amo mpandrotsake mpanjakao o sata’oo.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Tsy mañeva ty mpanjaka, ry Lemoela, tsy sazo’ i mpanjakay ty mikama divay, ndra o mpamelek’ arivoo ty hilelalela toake;
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 kera hinoñe naho handikoke i liliy vaho hañamengoke ty zo’ o anan-kasotriañeo.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Anjotsò toake ty heta’e, vaho divay ty voretra añ’arofo,
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 angao hinon-dre hañaliñoa’e ty hararaha’e, tsy ho tiahy ka o hasotria’eo.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Manokafa falie hisolo ty moañe, ho ami’ty zo’ o anam-pamàrañe iabio.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Manokafa falie vaho mizakà an-kahiti’e; ambeno ty zo’ o rarake naho mavomavoo.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 Ia ty mahaonin-drakemba mañeva? Ie sarotse te amo safirao.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Atokisa’ ty trom-bali’e, ie tsy ho po-vara.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Hasoa’e fa tsy mañànto, amy ze hene andro fiveloma’e.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Paia’e ty volon-añondry naho ty vinda, vaho an-kafaleañe ty ifanehafa’e am-pitàñe.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Manahake o lakam-pañondrañeo, boak’añe ty añandesa’e mahakama.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Mitroatse te mbe haleñe, hamahañe o keleia’eo, vaho handiva amo anak’ ampata’eo.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Ereñerè’e ty teteke vaho vilie’e; ambolea’e tanem-bahe ami’ty vokam-pità’e.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Midian-kafatrarañe, naho ampaozare’e o sira’eo.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Oni’e te soa o balibalie’eo, tsy mikipe haleñe i failo’ey.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 An-dravem-pità’e ty fañareta’e, le tana’e an-delam-pità’e ty antsòli’e.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Velare’e amo rarakeo ty sira’e, vaho ahiti’e amo mavomavoo o fita’eo.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Tsy hembaña’e i fanalay amo keleia’eo; fa songa misiki-mañabasà o ana’eo.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Anjaira’e saroñe ty vata’e, hene leny naho malòmavo o siki’eo.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Fohiñe an-dalam-bey eo ty vali’e, ie mitrao-piambesatse amo androanavi’ i taneio.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Mitenoñe lamba leny re vaho aleta’e, tolora’e sokotry o mpanao takinakeo.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Haozarañe naho havantañañe ro fisiki’e, itohafa’e ty ho avy.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Sokafe’e an-kihitse ty falie’e, le fañòham-patarihañe ty am-pivimbi’e eo.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Halahalae’e soa o satan-keleia’eo, vaho tsy kamae’e ty mofon-kavotroañe.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Miongake o ana’eo mañandriañ’ aze, naho mandrenge aze i valie’ey.
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Maro ty ampela manao soa, fe fonga ilikoara’o.
"Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30 Mpamañahy ty hasoa vintañe, kòake ty hamotramotràñe, fe rengèñe ty rakemba mañeveñe am’ Iehovà.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Atoloro aze ty havokaram-pità’e! le handrenge aze an-dalam-bey eo o sata’eo.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
