Ohabolana 26
1 Hoe fanala añ’asara, ndra orañe an-tsam-pitatahañe, ty tsy fañevà’ i dagolay fiasiañe.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Hoe ty fikepakepaha’ ty hitikitike naho ty fitiliñam-polinjà, ty tsy ipetaham-patse te tsy amam-bente’e.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Ty fikiso ho ami’ty soavala, naho ty laboridy ho ami’ty borìke, vaho ty kobaiñe ho an-dambosi’ i dagola.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Ko toiñe’o ami’ty hanè’e i seretse, hera hanahak’ aze.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Valeo mañeva’ i hagegea’ey ty dagola, tsy mone hahihitse ami’ty maso’e.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Hoe mañitsike tomboke naho migenoke voreke, ty mampisangitrike taratasy am-pitàn-dagola.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Maletraletra ty fandia’ i kepeke, naho ty razan-drehak’ am-bava’ o seretseo.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Hoe mañombe vato am-piletse, ty miasy i gegegege.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Hoe fatike mipok’ an-taña’ i jike, ty razan-drehak’ am-bava’ i dagola.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Ie mampitoloñe ty seretse, le manahake te mañeke mpandrioñe.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Hoe amboa mimpoly ami’ty loa’e, ty dagola mamereñe ty hagegea’e.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Tsy fa nahaisake ondaty mahihitse am-pihaino’e hao irehe? bey ty fitamà’ i seretsey ta ty aze.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Hoe ty votro, Inao liona ty an-damoke eo! Midada an-dalañe ey ty liona!
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Manahake ty figavingavin-dalañe amo soavili’eo, ty tembo am-pandrea’e eo.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Ajo’ i votro am-po finga ao ty taña’e, fe tsy lefe’e ty minday aze mb’am-bava’e.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Mahihitse ami’ty maso’e ty tembo, te ami’ty fito-lahy manoiñe an-kavantañañe.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Hambañ’ ami’ty mitsepak’ amboa an-tsofi’e, ty mpandrioñe mihilintsioñe ami’ty aly tsy aze.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Hoe ty derendereñe mañiririñe raha mibelañe, naho ana-pale, vaho fampihomahañe,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 ty mamitake ondaty ami’ty hoe: Nisolesole avao iraho.
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 Mate ty afo tsy aman-katae, modo ka ty dabasida tsy aman-tsikotsiko.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Hoe sarebò ami’ty foroha mirekake, naho hatae ami’ty afo, ty famiaña’ i mpanao tsikoniy hañolaña’e aiñe.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Hoe kenoke mafiry ty fivolam-pitàngogo, ie migodoñe mb’añ’ova lalek’ ao.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Hoe valàñe-tane nihamineñe taim-piram-bolafoty ty fameleke ampirehetan- kelok’ an-troke ao.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Añonohonoa’ ty famele’e i falaiña’ey, fe añaja’e famañahiañe ty an-tro’e ao.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Ndra t’ie mirehake fañisohañe, ko iantofa’o, fa pea tiva fito ty an-tro’e ao.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Aeta’e am-pitake ty halò-tsere’e, fe hiboak’ am-pivory ao ty haloloa’e.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Higodoñe an-koboñe ao ty nihaly aze, himpoly ama’e ty vato navarimbari’e.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 Heje ty famele’ i remborake o jinoi’eo, mampianto ka ty falie manao kabeake.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
