Ohabolana 20

1 Mpamerevere ty divay, mpañotakotake ty toake, vaho tsy mahihitse i nampivìhe’ey.

En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

2 Ty fampangebaheban-kaviñera’ i mpanjakaiy, le manahake ty firohafan-diona; mamoe aiñe ty mitrabik’ aze hiboseha’e.

Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

3 Havañona’ ondaty te miholiatse añ-ali-drokoñe, fe manjehatse avao o dagolao.

Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

4 Tsy mitrabak’ asotry ty tembo; ie famara-manta, mangatake tsy mahazo.

När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

5 Rano laleke ty fisafirian’ arofo’ ondaty, fe mampiboak’ aze ty mahihitse.

Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

6 Maro ty mihaboke ho mpiferenaiñe, fa ia ty mahatendreke ondaty migahiñe.

Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7 Mañavelo an-kahiti’e ty vantañe; haha o ana’e manonjohy azeo!

Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

8 Tsongàe’ ty mpanjaka miambesatse an-jaka ao am-pihaino’e ze atao haratiañe iaby.

En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9 Ia ty mahafisaontsy ty hoe: Fa nampikanitsoheko ty troko; vaho malio tahin-draho?

Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

10 Songa tiva am’ Iehovà ty vato-pandanja vìlañe naho ty kapoake vàlañe.

Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

11 O sata’eo ro andrendrehañe i zatovo, hera mikasokàsoke naho to i fitoloña’ey.

Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12 Ty ravembia mahajanjiñe, naho ty fihaino mahaoniñe, songa namboare’ Iehovà.

Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

13 Ko manao hatea rotse, tsy mone ho rarake; Avotiriho o fihaino’oo le ho eneñe mahakama.

Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

14 Raty, raty, hoe ty mpivily; ie mienga le isengea’e.

»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15 Eo ty volamena naho ty vatosoa tsifotofoto; fe safira ty fivimby nahatendreke hilala.

Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

16 Rambeso ty saro’ ty nitsoak’ ambahiny, tambozoro ho antoke t’ie tsy fohiñe.

Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

17 Mamy ty mofo niazo t’ie namañahy, fa ho atseke faseñe aniany ty vava’e.

Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

18 Tolo-kevetse ro mahajadoñe safiry, Mañolots’ añ’aly ty fanoroan-kihitse.

Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

19 Mampiborake tangogo ty mpikanifoke mitsatsà; aa le ko mirekets’ami’ty mpangaradadake.

Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20 Ze mamatse rae naho rene, hikipeke an-kaieñe ao ty failo’e.

Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

21 Ty lova tinaentaeñe am-baloha’e, tsy ho tahieñe am-para’e.

Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

22 Ko manao ty hoe: Ho valeko i ratiy; mahaliñisa Iehovà, Ie ty handrombak’ azo.

Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

23 Tiva am’ Iehovà ty vato-lanja tsy mira; vaho tsy vokatse o fandanjàñe vìlañeo.

Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24 Alaha’ Iehovà o lia’ ondatio; aia arè ty haharendreha’ ondaty i lala’ey?

Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

25 Fandrike ty ikofofoaha’ t’indaty, ty hoe: Masiñe! ie añe i fantay vaho añontanea’e.

Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

26 Manònga o lo-tserekeo ty mpanjaka mahihitse; le ampivarimbariñe’e ama’e ty larò.

En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27 Failo’ Iehovà ty arofo’ ondaty, Fonga karaofe’e o añova’eo.

Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

28 Mahafijadoñe ty fiferenaiñañe naho ty hatò i mpanjakay; tohaña’e am-patarihañe i fiambesa’ey.

Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

29 Enge’ o ajalahio o haozara’ iareoo; maroi-foty ty volonahe’ o androanavio.

De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

30 Mamaopao-karatiañe ty fofoke mamonotroboke, naho mañalio o añova’eo ty lafa.

Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.