Ohabolana 20
1 Mpamerevere ty divay, mpañotakotake ty toake, vaho tsy mahihitse i nampivìhe’ey.
Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
2 Ty fampangebaheban-kaviñera’ i mpanjakaiy, le manahake ty firohafan-diona; mamoe aiñe ty mitrabik’ aze hiboseha’e.
Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
3 Havañona’ ondaty te miholiatse añ-ali-drokoñe, fe manjehatse avao o dagolao.
Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
4 Tsy mitrabak’ asotry ty tembo; ie famara-manta, mangatake tsy mahazo.
För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
5 Rano laleke ty fisafirian’ arofo’ ondaty, fe mampiboak’ aze ty mahihitse.
Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
6 Maro ty mihaboke ho mpiferenaiñe, fa ia ty mahatendreke ondaty migahiñe.
Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
7 Mañavelo an-kahiti’e ty vantañe; haha o ana’e manonjohy azeo!
En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
8 Tsongàe’ ty mpanjaka miambesatse an-jaka ao am-pihaino’e ze atao haratiañe iaby.
En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
9 Ia ty mahafisaontsy ty hoe: Fa nampikanitsoheko ty troko; vaho malio tahin-draho?
Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
10 Songa tiva am’ Iehovà ty vato-pandanja vìlañe naho ty kapoake vàlañe.
Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
11 O sata’eo ro andrendrehañe i zatovo, hera mikasokàsoke naho to i fitoloña’ey.
Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
12 Ty ravembia mahajanjiñe, naho ty fihaino mahaoniñe, songa namboare’ Iehovà.
Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
13 Ko manao hatea rotse, tsy mone ho rarake; Avotiriho o fihaino’oo le ho eneñe mahakama.
Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
14 Raty, raty, hoe ty mpivily; ie mienga le isengea’e.
Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
15 Eo ty volamena naho ty vatosoa tsifotofoto; fe safira ty fivimby nahatendreke hilala.
Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
16 Rambeso ty saro’ ty nitsoak’ ambahiny, tambozoro ho antoke t’ie tsy fohiñe.
Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
17 Mamy ty mofo niazo t’ie namañahy, fa ho atseke faseñe aniany ty vava’e.
Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
18 Tolo-kevetse ro mahajadoñe safiry, Mañolots’ añ’aly ty fanoroan-kihitse.
Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
19 Mampiborake tangogo ty mpikanifoke mitsatsà; aa le ko mirekets’ami’ty mpangaradadake.
Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
20 Ze mamatse rae naho rene, hikipeke an-kaieñe ao ty failo’e.
Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
21 Ty lova tinaentaeñe am-baloha’e, tsy ho tahieñe am-para’e.
Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
22 Ko manao ty hoe: Ho valeko i ratiy; mahaliñisa Iehovà, Ie ty handrombak’ azo.
Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
23 Tiva am’ Iehovà ty vato-lanja tsy mira; vaho tsy vokatse o fandanjàñe vìlañeo.
Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
24 Alaha’ Iehovà o lia’ ondatio; aia arè ty haharendreha’ ondaty i lala’ey?
Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
25 Fandrike ty ikofofoaha’ t’indaty, ty hoe: Masiñe! ie añe i fantay vaho añontanea’e.
Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
26 Manònga o lo-tserekeo ty mpanjaka mahihitse; le ampivarimbariñe’e ama’e ty larò.
En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
27 Failo’ Iehovà ty arofo’ ondaty, Fonga karaofe’e o añova’eo.
Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
28 Mahafijadoñe ty fiferenaiñañe naho ty hatò i mpanjakay; tohaña’e am-patarihañe i fiambesa’ey.
Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
29 Enge’ o ajalahio o haozara’ iareoo; maroi-foty ty volonahe’ o androanavio.
Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
30 Mamaopao-karatiañe ty fofoke mamonotroboke, naho mañalio o añova’eo ty lafa.
Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
