Ohabolana 16
1 A ondatio ty fisafirin-arofo, fe a Iehovà ty famaleam-pameleke.
En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Malio am-pihaino’ ondaty ze hene sata’e, fa mpandanja arofo t’Iehovà.
Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Apoho am’ Iehovà o fitoloña’oo, le hijadoñe o safiri’oo.
Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 Kila tsinene’ Iehovà ho ami’ty fanoa’e, ndra o lo-tserekeo ho an-tsan-kòheke.
HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 Fonga tiva am’ Iehovà o mpibohabohao, tsy kalafo t’ie tsy ho po-lafa.
En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Mampijebañe fiolañe ty fiferenaiñañe naho ty hatò, Fisitahañe ami’ty raty ty fañeveñañe am’ Iehovà.
Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Ie no’ Iehovà ty sata’ ondaty, le hampanintsiñe’e o rafelahi’eo.
Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Hàmake ty kedekede an-kavañonañe, ta ty tambe bey tsy an-kahiti’e.
Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Misafiry ty lala’e ty tro’ ondaty, fe tehafe’ Iehovà o lia’eo.
Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Fañentoan’ Añahare ty am-pivimbi’ i mpanjakay; tsy hiota ty falie’e te mizaka.
Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 A Iehovà o vatom-pandanja naho balantsio; hene sata’e o vato an-koroñeo.
Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 Tiva amo mpanjakao ty mpanao raty, fa norizañe an-kahiti’e i fiambesa’ey.
En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Mahafale o mpanjakao ty fivimby mahity, vaho isohe’e ty misaontsy an-kavantañañe.
Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Mpisangitrike fikoromahañe ty haviñeram-panjaka, fe hampanintsiñe aze t’indaty mahihitse.
Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 Haveloñe ty filoeloean-daharam-panjaka, naho hoe rahoñe minday oran-dohataoñe ty fañisoha’e.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Soa hatò ty ahazoan-kihitse ta ty volamena! naho ty hijobon-kilala te ami’ty volafoty.
Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 Ty ihankaña’e haratiañe ro lala’ o vantañeo, vaho mahavontitits’ aiñe ty mahambeñe i lia’ey.
De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Miaolo ty firotsahañe ty firengevohañe, vaho iaoloa’ ty troke miebotsebotse ty fihotrahañe.
Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Hàmake te mpiamo rarake an-troke mirekeo, ta te mitraok’ amo mifanjara o kinopake am-pibohabohañeo.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Hene hanjo hasoa ze mañaoñe i tsaray, haha ty miato am’ Iehovà.
Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Atao mahatsikarake ty mahihitse añ’arofo; mahafañosike fañòhañe ty saontsy malea.
Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 Ranon-kavelo migoangoañe ty hilala amy ze manañ’aze; fe hagegeañe ty fandafàñe i dagola.
En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Mañòke ty falie’ i mahihitsey ty tro’e, vaho tompea’e fañòhañe o fivimbi’eo.
Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Hoe papy tantele ty saontsy mampanintsy, mamy añ’arofo naho mampijangan-taolañe.
Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Eo ty lalañe atao’ t’indaty ho vantañe, fe fikoromahañe ty figadoña’e.
Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Mifanehake ho aze ty fiai’ ondaty, vaho azim-palie’e.
Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Mikabo-draha t’i Beliale1, afo misolebotse ty am-pivimbi’e ao.
Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 Mampiboele hotakotake t’indaty mengoke, mampifanarake mpiatehena ty bisibisike.
En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Risihe’ t’indaty piaroteñe ty rañe’e, vaho kozozote’e mb’an-dalan-tsy soa.
Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Mikinia raha mengoke ty mpipie maso, vaho mampifetsake haratiañe ty mpimontso.
Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 Sabakan-engeñe ty maroi-foty; oniñe an-dalan-kavañonañe eo.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Lombolombo ty fanalolahy ty malaon-kaviñerañe, vaho ambone’ ty mpitavañe rova ty mahafeleke ty tro’e.
Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Tora-tsato-piso am-pe, Iehovà avao ro Mpanampake.
Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
