Ohabolana 16
1 A ondatio ty fisafirin-arofo, fe a Iehovà ty famaleam-pameleke.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Malio am-pihaino’ ondaty ze hene sata’e, fa mpandanja arofo t’Iehovà.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Apoho am’ Iehovà o fitoloña’oo, le hijadoñe o safiri’oo.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Kila tsinene’ Iehovà ho ami’ty fanoa’e, ndra o lo-tserekeo ho an-tsan-kòheke.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Fonga tiva am’ Iehovà o mpibohabohao, tsy kalafo t’ie tsy ho po-lafa.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Mampijebañe fiolañe ty fiferenaiñañe naho ty hatò, Fisitahañe ami’ty raty ty fañeveñañe am’ Iehovà.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Ie no’ Iehovà ty sata’ ondaty, le hampanintsiñe’e o rafelahi’eo.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Hàmake ty kedekede an-kavañonañe, ta ty tambe bey tsy an-kahiti’e.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Misafiry ty lala’e ty tro’ ondaty, fe tehafe’ Iehovà o lia’eo.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Fañentoan’ Añahare ty am-pivimbi’ i mpanjakay; tsy hiota ty falie’e te mizaka.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 A Iehovà o vatom-pandanja naho balantsio; hene sata’e o vato an-koroñeo.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Tiva amo mpanjakao ty mpanao raty, fa norizañe an-kahiti’e i fiambesa’ey.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Mahafale o mpanjakao ty fivimby mahity, vaho isohe’e ty misaontsy an-kavantañañe.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Mpisangitrike fikoromahañe ty haviñeram-panjaka, fe hampanintsiñe aze t’indaty mahihitse.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 Haveloñe ty filoeloean-daharam-panjaka, naho hoe rahoñe minday oran-dohataoñe ty fañisoha’e.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Soa hatò ty ahazoan-kihitse ta ty volamena! naho ty hijobon-kilala te ami’ty volafoty.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 Ty ihankaña’e haratiañe ro lala’ o vantañeo, vaho mahavontitits’ aiñe ty mahambeñe i lia’ey.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Miaolo ty firotsahañe ty firengevohañe, vaho iaoloa’ ty troke miebotsebotse ty fihotrahañe.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Hàmake te mpiamo rarake an-troke mirekeo, ta te mitraok’ amo mifanjara o kinopake am-pibohabohañeo.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Hene hanjo hasoa ze mañaoñe i tsaray, haha ty miato am’ Iehovà.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Atao mahatsikarake ty mahihitse añ’arofo; mahafañosike fañòhañe ty saontsy malea.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Ranon-kavelo migoangoañe ty hilala amy ze manañ’aze; fe hagegeañe ty fandafàñe i dagola.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Mañòke ty falie’ i mahihitsey ty tro’e, vaho tompea’e fañòhañe o fivimbi’eo.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Hoe papy tantele ty saontsy mampanintsy, mamy añ’arofo naho mampijangan-taolañe.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Eo ty lalañe atao’ t’indaty ho vantañe, fe fikoromahañe ty figadoña’e.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Mifanehake ho aze ty fiai’ ondaty, vaho azim-palie’e.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Mikabo-draha t’i Beliale1, afo misolebotse ty am-pivimbi’e ao.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Mampiboele hotakotake t’indaty mengoke, mampifanarake mpiatehena ty bisibisike.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Risihe’ t’indaty piaroteñe ty rañe’e, vaho kozozote’e mb’an-dalan-tsy soa.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Mikinia raha mengoke ty mpipie maso, vaho mampifetsake haratiañe ty mpimontso.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Sabakan-engeñe ty maroi-foty; oniñe an-dalan-kavañonañe eo.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Lombolombo ty fanalolahy ty malaon-kaviñerañe, vaho ambone’ ty mpitavañe rova ty mahafeleke ty tro’e.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Tora-tsato-piso am-pe, Iehovà avao ro Mpanampake.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
