Ohabolana 14
1 Mandranjy ty akiba’e ty rakemba mahihitse, fe arotsa’ ty minè an-taña’e ty aze.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Mañeveñe am’ Iehovà ty mañavelo an-kahiti’e, fe manirika aze ty mengok’ amo lala’eo.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Am-bava’ i dagola ty kobay ho an-dambosi’e, fe mañaro ty mahihitse o fivimbi’eo.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Ie tsy eo añombe, koake ty riha’e; Toe mahavokatse ty haozaran’ añombe.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Tsy mandañitse ty mpitalily migahiñe, fe mikofòke habodiake ty mpitarom-bande.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Mipay hihitse ty mpanivetive fa tsy mahatrea, fe mora ami’ty mahafohiñe ty hitendreke hilala.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Mihankaña ami’ty fiatrefañe i minèñey, fa tsy ho oni’o eo ty soñy mahilala.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Ty hihi’ i mahilalay: le t’ie mahatsikarake ty lia’e, fe hakalitahañe ty hagegean-dagola.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Sirikae’ ty minèñe ty fisolohoañe, fe amo vañoñeo ty fiharoan-drehake.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Fohi’ ty troke ty hafaim-piai’e, vaho tsy itraofa’ ty ambahiny ty firebeha’e.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 Harotsake ty akiba’ i rati-tserekey, fe hiraorao ty kivoho’ o vañoñeo.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Eo ty làlañe atao’ ondaty ho vantañe, f’ie migodañe mb’an-kavilasy ao.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mikoretse ty arofo ndra t’ie miankahake, vaho migadoñ’ an-kontoke ty rebeke.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Atsake o sata’eo ty midisa-voly, fe mahaeneñe t’indaty soa i azey.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Kila iantofa’ ty seretse, fe tsakorè’ ty hendre o lia’eo.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Mihilotse ty mahihitse vaho iholiara’e ty raty, fe mijikajika naho mitsidaredare ty dagola.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Manao raha tsi-roe-tafa-toe ty mora boseke, vaho tsambolitioheñe ty mikinia.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Mandova hagegeañe ty seretse, fe sabakaen-kilala ty hendre.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Hidrakadrakak’ anatrefa’ ty soa ty raty, naho an-dalambei’ o vantañeo ty tsereheñe.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Heje’ ty rañe’e i rarakey, fe maro ty mikoko i mpañalealey.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Aman-tahiñe ty manirìka ondaty, haha ka ty matarike amo poi’eo.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Tsy hidridrike hao ty mpikilily? Fe fiferenaiñañe naho hatò ro amo misafiry hasoao.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Amam-bokatse ze hene fitoloñañe, fe mahararake ty soñy mikofofoake.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Sabaka’ o mahihitseo ty vara’e; fe hagegeañe ty hanè’ o dagolao.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Mpañaha aiñe ty mpitaroñe mahity, fe mpikitro-draha ty mikofò-bande.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Fañarovañe fatratse ty fañeveñañe am’ Iehovà, vaho amam-pipalirañe o ana’eo.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Havelo migoangoañe ty fañeveñañe am’ Iehovà, toe fampiariañe o fandri-kakoromahañeo.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Enge’ i mpanjakay ty borizañe maro; ampoheke ka ty ana-donake tsy ama’ ondaty.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Àmpon-kilala ty malaon-kaviñerañe; fe mpañonjo hagegeañe ty mora boseke.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Mahavelon-tsandriñe ty arofo hendre, fe mahavoroke taolañe ty farahy.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Mitera i Andrianamboatse aze ty mamorekeke o rarakeo, fe miasy Aze ty mitretre mahatra.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Arotsa’ ty fandilara’e ty rati-tsereke, fe am-pitsalohañe ty vañoñe te mivetrake.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Mimoneñe añ’arofo’ i mahilalay ty hihitse, fe abentabenta’ o dagolao ty antrok’ ao.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Mañonjom-pifeheañe ty havañonañe, fe mañìnje o borizañeo ty hakeo.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Osihe’ ty mpanjaka ty mpitoroñe mitoloñe an-kihitse, fe atretrè’e an-kaviñerañe ty manao hasalarañe.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
