Ohabolana 11
1 Tiva am’ Iehovà ty fandanjàñe vìlañe, fe no’e ty vato to.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Ie avy ty firengeañe, pok’eo ka ty hasalarañe; fe mpiamo mpirekeo ty hihitse.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 Miaolo o vantañeo ty havañona’e, fe mampianto i lahiaga ty fikelokeloha’e.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Tsy vente’e añ’andron-kankàñe ty vara, fe mamotsotse an-kavilasy ty havantañañe.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 Mampahity ty lala’ o malio tahiñeo ty havantaña’e, fe mikorovok’ ami’ty haratia’e o lo-tserekeo.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 Mañaha ty vañoñe i havantaña’ey, fe hamahotse o piaroteñeo ty fatiti’iareo.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Ie mate ty lo-tsereke, momoke o fañiria’eo, vaho voroke ty fitamà’ i tsy mahitiy.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 Votsorañe amy falovilovia’ey ty vantañe, le mb’eo handimbe aze ty lo-tsereke.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 Mijoy ty rañe’e am-bava’e ty tsi-aman-Kàke, fe hilala ty mañaha o vañoñeo.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 Ie miraorao o vantañeo, mirebeke ty rova; ie momoke ty lo-tsereke, inay ty firiñariñan-kobaiñe.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Mionjoñe ty rova tatae’ o vañoñeo, fe rotsahe’ ty vava’ o lo-tserekeo.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 Po-hilala ty maniva ondaty, fe mianjiñe t’indaty mahilala.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 Mb’eo mb’eo i mpitolom-bolañey mampiborake ty nitangogoeñe, fe mahakafi-draha ty migahiñe.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Ie po-panoroañe, mihotrake o borizañeo, fe fandreketañe t’ie mitolom-pisafiry.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 Toe hisotry ty miantoke songon’ ambahiny, fe soa fiaro ty malai-mañoho-pitàñe.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 Asieñe ty rakemba matarike, vaho manontom-bara ty fanalolahy.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 Mañasoa ty tro’e t’indaty matarike, fe mijoy ty vata’e ty mpampisoañe.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 Mikarama hakoahañe ty lo-tsereke, fe ho soa tambe ty mitongy havantañañe.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Ho veloñe ty mifahatse an-kavañonañe, fe hihomake ty mañean-karatiañe.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 Tiva am’ Iehovà ty mengok’ an-troke, fe ifalea’e ty mañavelo an-kahiti’e.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Tsy mikalafo te tsy ho po-lafa ty lo-tsereke, fe ho haha ty tiri’ o vantañeo.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Hoe bange volamena ami’ty oron-dambo ty ampela montramontra tsy mahalie-batañe.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 Ty hasoa avao ty fisalala’ o vañoñeo; fe haviñerañe ty fitamà’ i lahiaga.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Eo ty fampiparaitahañe mbe mampitombo avao; eo ty matity ami’ty mañeva, f’ie ho rarake.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 Hiraorao t’indaty matarike, vaho ho tondrahañe ka ty manondrake.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Honjire’ ondatio ty matity ampemba, fe fitahiañe ty ho añambone’ i mandetak’ azey.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Osiheñe ty mitsoe-kasoa, fe ami’ty mipay haratiañe, izay ty ho zoe’e.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Hihotrake ty miato vara, fe handrevake hoe ravets-atae maindoñe o vantañeo.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 Handova tioke ty mpanolo-tsotry añ’anjomba’e, le hitoroñe ty mahihi-troke ty dagola.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 Hataen-kaveloñe ty vokare’ o vantañeo, vaho mpandrekets’arofo ty mahihitse.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Kanao ho tambezeñe an-tane atoy o vantañeo, àntsake ty tsereheñe naho o piaroteñeo.
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
