Fitomaniana 3
1 Ondaty nahatrea hasotrian-draho amy kobain-kaviñera’ey.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Niaoloa’e naho nampomba’e mb’an-kamoromoroñañe ao fa tsy mb’an-kazavàñe.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Toe nafote’e amako lomoñandro lomoñandro ty fità’e.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Nanoe’e hambo’e o nofokoo naho o holikoo; sindre pinekapeka’e o taolakoo.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Nanoa’e hàlañe, nañarikatoha’e afero naho haloviloviañe.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Nampitobohe’e an-toetse maieñe ao iraho, hoe lolo-ela.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Narindri’e ao tsy hahafionjoñe; nanoe’e mavesatse o silisilikoo.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Aa naho mikoikoike hipay imba, le sikadaña’e alafe ao i halalikoy.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Nikalaña’e am-bato vinañe o liakoo, nampikelokelofe’e o oloñolokoo.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Hoe amboa romotse mamandroñe ahy, hoe liona añ’etaketak’ ao.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Natsile’e iaby o fombàkoo, naho nirimidrimite’e ty sandriko; nanoe’e babangoañe.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Fa nabitso’e ty fale’e, le nohara’e amako ty ana-pale.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Nampitrofahe’e ambaniako ao o ana-tsotsòke boak’ an-trañon’ ana-pale’eo.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Fa injè’ondatikoo iraho, bekobekoa’ iareo lomoñandro.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Finaha’e hafairañe vaho natsafe’e vahon-tsoy.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Finoifoi’e am-bato o nifekoo; nalembe’e an-davenok’ ao iraho.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Nampihankàñe’o lavi-panintsiñañe ty haveloko; nihaliñoko ze o hasoa zao.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Le hoe iraho, Fa modo ty haozarako, ty fitamàko am’ Iehovà.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Tiahio ty haloviloviako naho ty hasotriako, ty vahon-tsoy naho afero.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Toe tiahi’ ty fiaiko, vaho mibotrek’ amako ao.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Ty hoe ty apotam-pitsakoreako, mampitamà ahiko, te
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 le lia’e tsy mijihetse ty fiferenaiña’ Iehovà tsy mb’ia hilesa o fiferenaiña’eo.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Vao boak’andro; ra’elahy ty figahiña’o.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Iehovà ty anjarako, hoe ty troko, aa le ie ty fitamàko.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Soa t’Iehovà amo mahaliñe azeo; amy arofo mipay Azey.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Mahasoa ondatio te mitama, t’ie handiñe am-pianjiñañe ty fandrombaha’ Iehovà.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Hasoa am’ondatio ty mivave ty jokan-katora’e.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Angao re hiambesatse am-bangiñe ao, hianjiñe, amy te ie ty nandafik’ aze.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Hatoho’e an-debok’ ao ty falie’e, hera ama’e ty fitamañe.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Soa re te hatolo’e amy mandrara- tehak’ azey ty fiambina’e; angao ampiliporeñ’ inje.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Fa tsy hañito nainai’e t’i Talè.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Aa ndra t’ie ty mampioremeñe, mbe hiferenaiña’e amy hafatraram-pikokoa’ey.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Tsy mora ama’e ty mandafa, ndra ty mandilo o ana’ondatio;
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Ie ampidemoheñe am-pandia, ze mpirohi’ ty tane toy;
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 ie tsy omen-to ondatio añatrefa’ i Andindimoneñey,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 ie ampikeloheñe ty enta’ ondatio— tsy arofoana’ i Talè hao?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Ia ty nitaroñe naho nahafetsake zao, naho tsy i Talè ty nametse?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Tsy boak’am-palie’ i Abo Tiañey hao ty hankàñe naho ty soa?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Akore ty itoreova’ondaty veloñeo, o lahilahio ty amo tahi’eo?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Antao hañotsohotso hitsoke o lalan-tikañeo, vaho himpoly mb’am’ Iehovà mb’eo.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Antao hañonjoñ’ arofo am-pitàñe mb’aman’Añahare an-digiligy añe.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Toe nandilatse zahay naho niola; toly ndra tsy napo’o.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Nikolopok’ an-kaviñeran-drehe te nañoridañe anay; tsy niferenaiña’o t’ie nanjamañe.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Nisaron-drahon-dRehe, tsy himoahan-kalaly.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Nanoe’o romoromo’e naho forompotse zahay añivo’ o kilakila’ndatio.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Songa midañadaña falie ama’ay o malaiñ’anaio.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fa nifetsak’ ama’ay ty hebakebake naho i koboñey, ty famongorañe naho fandrotsahañe.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mitsiritsioke rano o masokoo, amy fandrotsahañe i anak’ampela’ ondatikoy.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Midoandoañe mañambane o masokoo, vaho tsy mijihetse, tsy mitroatse,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Ampara’ te mivazoho mañambane t’Iehovà, mitalake boak’ an-dikerañe añe.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mampihontoke ty troko o masokoo ty amo hene anak’ampelan-drovakoo.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Fa nikehe ahy hoe kibo, tsy amam-poto’e o malaiñ’ahio.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Naitoa’ iareo an-koboñe ao ty fiaiko, vaho nandretsa-bato amako.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Nandipotse ty lohako o ranoo vaho nanoeko ty hoe: Opo iraho!
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Kinanjiko ty tahina’o ry Iehovà, boak’ an-koboñe loho lalek’ ao.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Jinanji’o ty feoko; ko aeta’o amy ravembia’oy i fitoreokoy hahafikofohako.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Nitotok’ ahy irehe amy andro nikanjiako azoy; le hoe irehe: Ko hemban-drehe.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Ry Talè, nañalañalañe’o o entan’ aikoo; fa jineba’o ty fiaiko.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Ry Iehovà, fa nivazoho’o ty nasarañ’ ahy; ehe izakao.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Fa nioni’o ty fitrotrofiaha’ iareo naho ty fikitroha’ iareo amako.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Fa jinanji’o ty inje’ iareo, ry Iehovà, naho o fikililia’ iareo ahy iabio,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Ty fivimbi’ o nitroatse amakoo, ty fikinià’ iareo ahy lomoñandro,
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Vazohò iereo te miambesatse, naho t’ie miongake; izaho bekobekoa’ iareo.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Mbe hondroha’o, ry Iehovà, ty amo satam-pità’ iareoo.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Kolopofo ty arofo’ iareo, ametsaho fatse!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Horidaño an-kaviñerañe vaho mongoro ambanen-dikera’ Iehovà eo.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
