Mpitsara 2
1 Nionjom-be Bokime boake Gilgale ty anjeli’ Iehovà le nanao ty hoe: Nakareko boake Mitsraime añe, naho nampimoaheko an-tane nifantàko aman-droae’ areo ao; vaho nanoeko ty hoe: Le lia’e tsy hifotetse amy fañinako ama’ areoy iraho;
Och kom en Herrans Ängel upp ifrå Gilgal till Bochim, och sade: Jag förde eder utur Egypten, och lät eder komma in uti det land, som jag edra fäder svorit hade, och sade: Jag skall icke göra mitt förbund med eder ogildt i evig tid;
2 fe tsy hanoa’ areo fañina amo mpimone’ ty tane toio; fa harotsa’ areo o kitreli’ iareoo, f’ie tsy nijanjiñe ty feoko; akore o nanoe’ areo zao?
Att I icke skullen göra något förbund med detta lands inbyggare, utan skullen bryta deras altare omkull; men I hafven intet lydt mine röst. Hvi hafven I det gjort?
3 Aa le natovoko ty hoe: Tsy ho roaheko aolo’ areo mb’eo fa ho fatik’ an-deme’ areo, naho ho fandrik’ ama’ areo o ‘ndrahare’ iareoo.
Sade jag ock med: Jag vill icke fördrifva dem för eder; att de skola vara eder till snaro, och deras gudar eder till nät.
4 Ie nagado’ i anjeli’ Iehovày i tsara amo ana’ Israeleoy le nipoña-peo an-drovetse ondatio.
Och då Herrans Ängel dessa orden sagt hade till all Israels barn, hof folket sina röst upp, och gret;
5 Natao’ iareo Bokime amy zao i toetsey, vaho nanao soroñe am’ Iehovà eo.
Och kallade det rummet Bochim, och offrade der Herranom.
6 Le nenga’ Iehosoa hañavelo mb’eo ondatio, vaho songa nionjomb’ amy lova’ey mb’eo o ana’ Israeleo handrambe o tane’eo.
Ty då Josua hade släppt folket ifrå sig, och Israel var dragen hvar till sin arfvedel, till att intaga landet,
7 Toe nitoroñe Iehovà ondatio amo hene’ andro’ Iehosoao naho amo andro’ o androanavy iaby nisisa veloñe amy fihomaha’ Iehosoaio, o nahaoniñe ty fitoloña’ Iehovà ra’elahy nanoe’e ho a Israeleo.
Tjente folket Herranom, så länge Josua lefde, och de äldste, som länge lefde efter Josua, och sett hade alla Herrans stora gerningar, som han Israel gjort hade.
8 Nivilasy amy zao t’Iehosoa, ana’i None, mpitoro’ Iehovà, ie ni-zato-tsi-folo taoñe ty ha’antera’e.
Men då Josua, Nuns son, Herrans tjenare, död var, hundrade och tio år gammal,
9 Le nalenteke añ’ate’ o efe’ i tane linova’eio, e Timna-trese am-bohi’ i Efraime añ’ila’ avara’ ty vohi-Gaase ao.
Begrofvo de honom i hans arfvedels gränso i ThimnathHeres, på Ephraims berg, på norra sidone vid Gaas berg.
10 Ie fa natontoñe aman-droae’e o mpirai-nono ama’eo, le nitroatse amy zao ty tariratse tsy nahafohiñe Iehovà ndra o fitoloñañe nanoe’e am’ Israeleo.
Då ock alle de, som på den tiden lefde, voro samkade till sina fäder, kom ett annat slägte upp efter dem, som intet kände Herran, eller de gerningar, som han med Israel gjort hade.
11 Aa le nanao ty hatsivokarañe am-pivazohoa’ Iehovà o ana’Israeleo amy fitoroña’ iareo i Baaley.
Så gjorde Israels barn det ondt var för Herranom, och tjente Baalim;
12 Naforintse’ iareo t’Iehovà Andrianañaharen-droae’ iareo, i nampiakatse iereo tan-tane Mitsraimey, amy fañoriha’ iareo o ‘ndrahare ankafankafao, o ‘ndrahare’ ondaty nañohoke iareoo naho nibokobokokoa’ iareo le nahaviñetse Iehovà.
Och öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, som dem utur Egypti land fört hade, och följde andra gudar efter, och de folks gudar, som omkring dem bodde, och tillbådo dem, och förtörnade Herran.
13 Toe niambohoa’ iareo t’Iehovà le nitoroñe i Baale naho i Astarote.
Ty de öfvergåfvo ju mer och mer Herran, och tjente Baal och Astaroth.
14 Le niforoforo am’ Israele ty haviñera’ Iehovà, le nasese’e am-pitam-pamaoke hamaoha’e, le naleta’e am-pità’ o rafelahi’e mbeombeoo, toly ndra tsy nahafitroatse amo rafelahi’eo iereo.
Så förgrymmade då Herrans vrede sig öfver Israel, och gaf dem i deras hand, som dem röfvade, att de dem beröfva skulle, och sålde dem i deras fiendars händer allt omkring; och de kunde icke mer stå deras fiendar emot;
15 Aa ndra ombia-mbia ty nionjona’ iareo, le natretrè’ ty fità’ Iehovà ho ami’ty raty, ty amy tsinara’ Iehovà naho i nifantà’ Iehovày, iereo ni-vata’e ampoheke.
Utan, ehvart de vände sig, var Herrans hand emot dem till deras ofärd, såsom Herren dem sagt, och Herren dem svorit hade; och de vordo hårdeliga plågade.
16 Nampitroatse mpizaka amy zao t’Iehovà handrombake iareo am-pità’ o mpamaokeo.
När nu Herren uppväckte domare, som dem hulpo utu röfvarenas hand,
17 F’ie tsy nañaoñe o mpizakao, te mone niveve mb’ama’ ‘ndrahare ila’e, vaho nitalahoa’e; ie nalisa nivik’ amy lala’ nañaveloan-droae’e mpijanjiñe o lili’ Iehovàoy, toe tsy nipaoke.
Så lydde de icke heller domarena, utan bedrefvo hor med andra gudar, och tillbådo dem, och veko snarliga af den vägen, der deras fäder på gångit hade, till att lyda Herrans bud och gjorde intet såsom de.
18 Ie nampitroatse mpizaka t’Iehovà, le nindre amy mpizakay t’Iehovà nandrombake iareo am-pità’ o rafelahi’eo amo hene’ andro’ i mpizakaio; amy te niferenaiña’ Iehovà ty fiñeoñeo’ iareo ty amo namorekeke vaho nanotry iareoo.
Då nu Herren uppväckte dem domare, så var Herren med domarenom, och halp dem utu deras fiendars hand, så länge domaren lefde; ty Herren förbarmade sig öfver deras suckan, öfver dem som dem tvingade, och trängde.
19 Ie nihomake i mpizakay, le niamboho ka iereo, nañindra ty hatsivokara’ iareo mandikoatse o satan-droae’eo, ie nañorike ‘ndrahare ila’e hitoroñañe naho hitalahoañe; Leo raike amo sata-rati’eo tsy napo’ iareo, ndra ty fitangingì’ iareo.
Men när domaren blef död, så vände de sig, och förderfvade det mer än deras fäder, så att de följde andra gudar, till att tjena dem, och tillbedja dem, de gingo icke ifrå sina påfunder, eller ifrå sina halsstyfva väsende.
20 Aa le nisolebatse am’ Israele ty haviñera’ Iehovà, vaho hoe ty natao’e: Kanao nandilatse i fañinako liniliko an-droae’ iareoy ty fifeheañe toy, vaho tsy nihaoñe’ iereo ty feoko;
Derföre förgrymmade sig så Herrans vrede öfver Israel, att han sade: Efter detta folket hafver gått ifrå mitt förbund, som jag deras fäder budit hafver, och icke velat höra min röst;
21 le tsy hasioko aolo’ iereo o fifelehañe nenga’ Iehosoao, ie nihomake;
Så skall jag nu härefter ingen fördrifva af de Hedningar, som Josua återlefde, då han blef död;
22 soa te iereo ty hitsoehako Israele, he ho ambena’ iareo ty lala’ Iehovà hañaveloa’e, manahake ty nañambenan-droae’e, hera tsie.
Att jag på dem må försöka Israel, om de vilja blifva på Herrans vägar, och vandra på dem, såsom deras fäder vandrat hafva, eller ej.
23 Aa le nenga’ Iehovà o fifelehañeo, tsy niroahe’e aniany; vaho tsy nasese’e am-pità’ Iehosoa.
Så lät då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fördref dem, hvilka han i Josua hand icke gifvit hade.
