Josoa 23
1 Ie andro maro añe, naho fa nampitofà’ Iehovà amo rafelahi’e iaby mañohoke iareoo t’Israele vaho nigain-kantetse t’Iehosoa, nisilofen-kàanterañe,
En lång tid härefter, när HERREN hade låtit Israel få ro för alla dess fiender runt omkring, och då Josua var gammal och kommen till hög ålder,
2 le fonga kinoi’ Iehosoa t’Israele naho o talè’eo naho o mpiaolo’eo naho o mpizaka’eo naho o mpifehe’eo le nanoe’e ty hoe: Fa bey iraho, mihaantetse;
kallade han till sig hela Israel, dess äldste, dess huvudmän, dess domare och tillsyningsmän och sade till dem: »Jag är nu gammal och kommen till hög ålder.
3 fa nioni’ areo ze hene nanoe’ Iehovà Andrianañahare’ areo amo kilakila’ ndatio ty ama’ areo; te nialy ho anahareo t’Iehovà Andrianañahare’ areo.
Och I haven själva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, när I drogen härin, ty HERREN eder Gud, stridde själv för eder.
4 Ingo fa nizarako lova nahareo ty amo fifokoa’ areoo, o fifeheañe sisao, boak’ am’ Iardeney, mitraok’ amo fifeheañe fa naitoakoo, ampara’ i Riake Jabajaba mb’ am-pitsofora’ i àndroy añey.
Se, dessa folk som ännu äro kvar har jag genom lottkastning fördelat åt eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrån Jordan intill Stora havet västerut, för att icke nämna alla de folk jag har utrotat.
5 Iehovà Andrianañahare’ areo, ie ty handronje iareo añatrefa’ areo mb’eo vaho ho roahe’e tsy ho ampahaisaha’ areo; le ho fanaña’ areo i tane’ iareoy, amy tsinara’ Iehovà Andrianañahare’ areo ama’ areoy.
Och HERREN, eder Gud, skall själv driva dem undan för eder och förjaga dem för eder, så att I skolen taga deras land i besittning, såsom HERREN, eder Gud, har lovat eder.
6 Aa le mihafatrara hahavontititse ami’ty fañorihañe ze hene misokitse amy boke Hà’ i Mosèy ao, tsy hitsileañe ndra mb’ am-pitàn-kavana ndra havia;
Men varen I nu ståndaktiga i att hålla och göra allt vad som är föreskrivet i Moses lagbok, så att I icke viken av därifrån vare sig till höger eller till vänster,
7 tsy hitraofa’ areo o kilakila’ ndatio, o sisa ama’ areoo; naho tsy ho toñoneñe ty añaran’ ndrahare’ iareoo, ko ampifantàñe, ko itoroñañe, vaho ko iambaneañe;
och icke träden i gemenskap med dessa folk som ännu äro kvar här jämte eder, ej heller nämnen deras gudars namn eller svärjen vid dem eller tjänen och tillbedjen dem.
8 fe tambozoro t’Iehovà Andrianañahare’ areo, manahake ty nanoe’ areo ampara’ henaneo,
Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hålla eder, såsom I haven gjort ända till denna dag,
9 ie fa nandroake fifeheañe ra’elahy naho maozatse añatrefa’ areo t’Iehovà; le inahareo, toe leo ondaty raike tsy nitroatse ama’ areo ampara’ henane.
varför ock HERREN har fördrivit för eder stora och mäktiga folk, så att ingen har kunnat stå eder emot ända till denna dag.
10 Mañoridañe arivo t’indaty raik’ ama’ areo, kanao Iehovà Andrianañahare’ areo ty mialy ho anahareo, ty amy nitsara’ey.
En enda man bland eder jagade tusen framför sig, ty HERREN, eder Gud, stridde själv för eder, såsom han hade lovat eder.
11 Aa le mitaoa am-pilozohañe ty hikoko Iehovà Andrianañahare’ areo.
Så haven nu noga akt på eder själva, så att I älsken HERREN, eder Gud.
12 F’ie hibalintoa, hipitek’ amo sisa’ o fifeheañeo, o honka’e ama’ areoo, hañenga valy, himoaha’ areo, vaho iereo ama’ areo,
Ty om I vänden eder bort ifrån honom, och hållen eder till återstoden av dessa folk som ännu äro kvar här jämte eder, och befrynden eder med dem, så att I träden i gemenskap med dem och de med eder,
13 le maharendreha an-katò te tsy ho roahe’ Iehovà Andrianañahare’ areo am-pahaisaha’ areo ka o fifeheañe retiañeo; f’ie ho fandrike naho koboñe ama’ areo, naho fifiake an-deme’ areo, vaho fatik’ am-pihaino’ areo, ampara’ t’ie mihomak’ amy tane soa natolo’ Iehovà Andrianañahare’ areoy.
då mån I förvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall fördriva dessa folk undan för eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel för edra sidor och taggar i edra ögon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
14 Hehe, te mb’ amy fañaveloa’ ty tane bey toy iraho henaneo; le fohi’ areo an-kaliforam-pañova naho an-kaampon’ arofo te tsy eo ty nilesa amo hene saontsy soa tsinara’ Iehovà Andrianañahare’ areo ty ama’ areoo; songa nitendreke, tsy ama’e ty nipoke.
Se, jag går nu all världens väg. Så besinnen då av allt edert hjärta och av all eder själ att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat angående eder; det har allt gått i fullbordan för eder, intet därav har uteblivit.
15 Ho tondroke te, manahake te sindre nitendrek’ ama’ areo o entan-tsoa tsinara’ Iehovà Andrianañahare’ areo ama’ areoo, le songa hampifetsahe’ Iehovà ama’ areo ka o nahatahata’eo ampara’ te rinotsa’e an-tane soa natolo’ Iehovà Andrianañahare’ areo atoy.
Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit över eder, så skall ock HERREN låta allt det onda komma över eder, till dess han har förgjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
16 Ie andilara’ areo i fañina’ Iehovà Andrianañahare’ areo linili’ey naho miveve hitoroñe ndrahare ila’e vaho hitalaho ama’e le hisolebotse ama’ areo ty haviñera’ Iehovà vaho hivetrake aniany an-tane soa natolo’e anahareo atoy.
Om I nämligen överträden HERRENS, eder Guds, förbund, det som han har stadgat för eder, och gån åstad och tjänen andra gudar och tillbedjen dem, så skall HERRENS vrede upptändas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.»
