Joba 9
1 Aa hoe ty natoi’ Iobe:
Job svarade och sade:
2 Toe apotako ty hatò izay: fe aia te ho to añatrefan’ Añahare ondatio?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Naho teo ty nipay hifandietse ama’e, tsy ho toiñe’e indraik’ ami’ty arivo.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Mahihitse añ’Arofo, fatratse an-kaozarañe, ia ty nanjehatse ama’e tsy aman-joy?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Aveve’e o vohitseo, tsy apota’ iareo te avali-hoho’e an-kaviñerañe.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Akofikofi’e tsy an-toe’e ty tane toy, le mitroetroe o faha’eo;
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Lilie’e tsy hanjirike i àndroy, agobo’e o vasiañeo;
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Ie avao ty namelatse o likerañeo, naho mandialia o onjan-driakeo;
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Ie ty nañoreñe i Arktorose naho i Telo-milahatsey, i Bode naho i Koto-kede atimoy.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Ie i manao halatsàñe tsy onim-biribiriy, raha tsitantane tsy taka-voliliy.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Ie miary amako, tsy ho treako: Naho ihelaña’e tsy ho rendreko.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Ie mandrirotse, ia ty hisebañe. Hanoa’ ia ty hoe, Ino o anoe’oo?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Tsy hampolin’ Añahare ty haviñera’e; mitsolofìñe ama’e ka o mpañimba’ i Rahabeo.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Akore arè ty hahatoiñako aze, ty hijoboñe o volañe hitaroñakoo;
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Ndra te to i ahikoy, tsy ho nahatoiñe; ho nihalalieko tretre i Mpizakakoy.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Naho nikanjy iraho vaho nanoiñe ahiko re, tsy ho niantofako te nihaoñe’e ty feoko.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Vinonotrobo’e an-tio-bey iraho, indrae’e tsy amam-poto’e o ferekoo.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Tsy hapo’e hikofòke iraho, te mone atsafe’e afero;
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Ty amo haozarañeo, Inao! Ie ty Maozatse! Le ty hatò: Ia ty hifamotoañe ama’e?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Naho naniom-batan-draho, ho nanisý ahy ty vavako; ndra t’ie tsy an-kila, ho tsarae’e te mengoke.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Malio tahin-draho, tsy haoñe’ ty troko, ho farieko ty fiaiko;
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Toe raike iaby avao: aa hoe iraho: Songa rotsahe’e ty mahity naho ty lo-tsereke.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Naho manjamañe aniany ty angorosy, le kizahe’e ty famoeañ’ay o vañoñeo.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Ie atolots’an-taña’ o lo-tserekeo ty tane, le takone’e ty lahara’ o mpizakao; aa naho tsy ie, le ia ka?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Masìka te amo mpanao tsikiaviavio o androkoo, mihelañe tsy ahaisahan-kasoa.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Mitsiritsioke hoe lakam-bezo, hoe tsimalaho mañao-tsindroke.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Aa naho nanao ty hoe iraho, handikofako i halalikoy, hapoko ty tareheko lonjetse toy, vaho hisomilake;
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Ihembañako o fanaintaiñakoo, apotako t’ie tsy ho haha’o;
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Aa kanao atao lo-tsereke iraho; ino ty ifanehafako tsy vente’e?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Naho miandro an-dranom-panala, naho kotriñeko an-tsokay o tañakoo;
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Mbe hagodo’o an-davak’ ao, vaho halaim-bintañe ahy o sikikoo.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Toe tsy ondaty manahak’ ahy re hahatoiñako, t’ie hifañatrek’ an-jaka.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Tsy amam-pañalañalañe ty añivo’ay ao, ze mete ho nanazok’ anay roroe.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Ehe te hasita’e amako i kobai’ey, vaho tsy hampangebahebak’ ahy i fañeveñañe ama’ey;
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Le ho nivolan-draho, vaho tsy ho nianifañe ama’e; fa toe tsy Izay ty an-troko ao.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
