Joba 8

1 Nanoiñe amy zao t’i Bildade nte-Sohy:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Pak’ombia te ho saontsie’o o raha zao? Ampara ombia te ho tio-bey avao o entam-palie’oo?

Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Mengohen’ Añahare hao ty zaka? Ampiolahe’ i El-Sadai hao ty hatò?

Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Ie nandilats’ azo o ana’oo, le nasese’e ami’ty haozara’ o fiodia’eo.

Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 Aa naho nitsoehe’o t’i Andrianañahare vaho ty fiferenaiña’ i El-Sadai,

så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 naho malio naho vantan-drehe, le hivañona’e hampipoly i akiban-kavantaña’oy.

då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 Le ndra te nikede ty fifotora’o, hitombo ho ra’elahy ty figadoña’o.

och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ehe añontaneo i sà’ taoloy vaho imaneo o nitsikarahen-droae’eo,

Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 Bahimo tika fa toly omale avao, mbore talinjo ambone’ ty tane toy o andron-tikañeo.

-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 Aa vaho tsy ho toroa’ iareo hao, hisaontsy ama’o, hañakatse entañe boak’ añ’arofo’ iareo ao?

men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 Mahafitiry hao ty vinda lehe tsy an-tane hinake? Hitiry tsy aman-drano hao ty vondro?

"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Ie maindoñe, tsy nibiraeñe, le mbe miheatse aolo’ ze hene rongoñe.

Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Izay ty lala’ o mañaliño an’ Andrianañahareo; toe modo fitamàñe ty tsy aman-Kake.

Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ie maràntsañe ty fiatoa’e; naho fararotse ty fatokisa’e.

Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Hiatoa’e ty anjomba’e fe tsy hahafijadoñe; vontitire’e fe tsy leo’e.

Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Maindoñindoñe re añatrefa’ i àndroy andrevaha’ o tsampa’eo i golobo’ey,

Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 vandindire’ o vaha’eo ty votrim-bato, i traño-vatoo nitsifira’ iareoy.

kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Ie ombotañe amy toe’ey, le ho lañe’e, ami’ty hoe, Mbe lia tsy nahatrea azo iraho.

Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Eka, Izay ty haeha’ i lia’ey, mbe hitiry amo debokeo ka ty ila’e.

Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."

20 Oniño te tsy ho farien’ Añahare ty vañoñe vaho tsy ho tohaña’e o lo-tserekeo.

Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Mbe ho lifore’e fiankahafañe ty falie’o naho o fivimbi’oo am-pazake.

Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 Ho saroñen-kasalarañe ze malaiñe azo, ho modo ty kivoho’ o tsivokatseo.

De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.