Joba 6
1 Nanoiñe amy zao t’Iobe:
Då tog Job till orda och sade:
2 Ee te linanja o ha’emberakoo, vaho natrao-fipoke am-balantsy ao o ha’ampohekoo!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Fa ho nandikoatse ty lanja’ ze kila faseñe an-driak’ ao: Aa le nitsoretoke t’ie nivolañe.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Fa amako ao o ana-pale’ i El-Sadaio; inome’ ty troko ty vore’e; miatreatre ahiko o harevendreveñan’ Añahareo.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Mitreñe hao ty borìke ly t’ie amañ’ahetse, ke mirohake hao ty añombe ambone’ i hane’ey?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Ho kamaeñe tsy aman-tsira hao t’ie nàmoñe? mafiry hao ty tapotin’atoly?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Ifoneñan-troko ty hitsopeke; hoe lintseñe t’ie siloke.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Ehe te niazoko i halalikoy; te hatolon’Añahare i salalaekoy,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 ee te ho non’ Añahare ty handemok’ ahiko, te ho hahà’e ty fità’e hañitoa’e ahy!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Zao ty ho nañohò ahiko; hahavontitirako tsy aman-tretrè ty fanaintaiñañe; te tsy niliereko ty nafè’ i Masiñey.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Aia ty haozarako te hitamà? Inoñe ty ho figadoñako, t’ie hahaliñe?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Haozaram-bato hao ty hafatrarako? Torisike hao ty sandriko?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Hera tsy amako ty fañimbàñe ahiko, ke nasiotse amako ty famotsorañe?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Mañeva ho ferenaiñan-drañe’e ty mpisotry, ndra te napo’e ty fañeveñañe amy El-Sadai.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Manao hakalitahan-torahañe amako o rañekoo, hoe saka misorotombake vaho mimosaoñe,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 ie angonkòña’ i ranon-kavandray, naho am-pietaham-panala.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Ie matrovoke le mianjiñe, ie faosa vaho mimiañe an-toe’e.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Miolakolak’ am-pañaveloañe iereo, mb’an-kakoahañe mb’eo vaho mimeatse.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Nipaia’ o mpivovotse boak’ i Temào, nitamà’ o mpitavea’ i Sebào.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Nilonjetse t’ie nahatoky; nitangòke te nipok’eo.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Toe manahake Izay nahareo henaneo; oni’ areo ty hekoheko le miriatsandriñe.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Nanao ty hoe vi’raho? Añendeso, ndra, Itambezo am-bokàñe amo vara’ areoo
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Ehe, ampipolitiro am-pitàn-drafelahy, ke: Jebaño am-pità’ o fanalolahio ty fiaiko?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Anaro iraho, le hitsiñe; atoro ahy ty nandilarako.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Toe mahasibeke ty saontsy to! Fe inoñe ty ho toiñe’ ty fifanoitoi’areo?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Ke te o reha’oo ro vente’e vaho tioke avao ty lañonam-pamoe’ piaiñe?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Eka, ndra iambotraha’ areo ty bode-rae vaho haletake ty rañetse.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Ehe henteo henaneo, hera mpandañitse añ’atrefa’ areo iraho.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Mibalintoàña, le ko mandilatse; Eka mifosera, fa vantañe o ahikoo.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Manan-tahy hao ty lelako? Tsy apota’ ty lañilañiko hao ty hankàñe?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
