< Joba 5 >

1 Mikoiha arè! ia ty ao t’ie hanoiñe azo! Ia amo masiñeo ty hitoliha’o?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Mañe-doza ami’ty minè ty hasosora’e, zevoñe’ i famarahia’ey ty derendereñe.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Fa nitreako te nivahatse ty dagola, fe nozoñeko amy zao ty akiba’e.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Lavi-pipalirañe o tiri’eo, demoheñe an-dalambey ey, vaho tsy eo ty mpandrombake.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Kamae’ o salikoeñeo ty nitatahe’e, tsindrohe’ iereo boak’am-patik’ao; midañadaña amo vara’eo ty kòboñe
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Tsy miboak’ an-debok’ ao ty hasotriañe, naho tsy mitiry an-tane ao ty hankàñe;
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Fe ampoheke t’indaty te samake manahake ty fionjona’ ty fipitsin’afo.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Izaho ho nipay an’Andrianañahare vaho i Andrianamboatse ty nitaroñako o entakoo—
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 amy Mpanao raha mampañeveñe tsy taka-tsikaraheñey, raha tsitantane tsivatse.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 I mampahavy orañe an-tane atoy, vaho mañirake rano an-teteke ey;
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Hampitongoà’e ambone o mirèkeo, le honjonem-b’am-pipalirañe o mandalao.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Avorembore’e ty kilili’ o kalitakeo, soa tsy hahapi-draha o taña’eo.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Tsepahe’e ami’ty fikitrofa’e o kanteo, vaho misaok’ añe ty fikinià’o mengokeo.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Ie manjo ieñe te antoandro, mijimenjimè hoe an-kaleñe te tsipinde-mena.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Fe rombahe’e am-pibara am-bava’iareo, ty rarake am-pità’ o maozatseo.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Aa le aman-ko tamae’e o rarakeo, fe mampikite-bava ty haratiañe.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Haha t’indaty endahan’ Añahare; le ko tsambolitio’o ty fandilova’ i El-Sadai.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Ie mandafa, le bandie’e; mitrabake, le melañe’ o fità’eo.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Ho haha’e irehe am-peh’ohatse eneñe; Eka, im-pito tsy hipaok’ azo ty hankàñe.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Ho jebañe’e ami’ty havilasy irehe an-tsan-kerè, naho ami’ty haozara’ i fibaray an-tsàn’aly.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Harovan-drehe ami’ty fifiaham-pameleke, f’ie tsy ho hembañe te itsatohan-kekoheko.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Hiankahafa’o ty hankàñe naho ty kerè, le tsy hatahora’o ze bibi’ ty tane toy.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Ie hirai-lia amo vato an-tetekeo vaho hiharo-rehak’ ama’o o biby an-kivokeo.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Ho rendre’o te mierañerañe ty akiba’o, ho tilihe’o ty golobo’o le tsy ho motso ze ama’e ao.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Ho fohi’o te maro o ana’oo, ho mira ami’ty hatsifotofoto’ o ahetse an-tane atoio o tarira’oo.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Homb’an-kibori’o ao irehe ami’ty haañon-kaantera’o, manahake ty fitroara’ o toboron’ ampembao an-tsa’e.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Heheke! fa nitsikarahe’ay, le ie Izay. Inao! irendreho, ho ami’ty hasoa’o.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

< Joba 5 >