Joba 39

1 Fohi’o hao te ombia ty faneraha’ o ose-lìm-bohitseo? Ambena’o hao ty fitsongoa’ i fanalokey?

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

2 Lefe’o iaheñe hao o volañe itohera’ iareoo? Rendre’o hao ty andro faneraha’ iareo?

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

3 Mivokoke iereo, hampipoke anake, hampigadoñe o fitsongoa’eo.

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

4 Mihagañe o ana’eo, mitombo an-kivoke ey; ie mionjom-beo, tsy himpoly ka.

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

5 Ia ty nañirake ty borìke ly hidada? Ia ty nampibalake ty rohi’ i borìke malisay?

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

6 Nanoeko ho kiboho’e ty fatram-bey naho ho fimoneña’e ty tane sira.

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

7 Tsambolitio’e ty fivalitsikotaha’ o rovao, tsy rei’e ty fikoraha’ i mpiroakey.

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

8 Tsikarahe’e amo vohitseo ty ho fihinana’e vaho tsoetsoehe’e ze hene atao antsetra.

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

9 Hiantofa’ ty ndrimo hao ty hitoroñe azo? hialeña’e hao ty an-jolo’o ao?

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

10 Lefe’o hao ty hamahotse i ndrimoy aman-tàly am-bokavoka eo, hiava o vavahalio am-pañorihañe azo?

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

11 Hatokisa’o hao, ty harà’elahin-kaozara’ey? Hado’o ho aze hao o fitoloña’oo?

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

12 Hiantofa’o hao te hampoli’e o mahakama’oo, te hatonto’e hirik’ am-pamofohañe ey?

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

13 Mihepakepak’ an-kafalea’e o elam-boron-tsatrañeo, ndra te matify o volon’ela’eo,

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

14 Fa apo’e an-tane eo o atoli’eo, ampamana’e i debokey?

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

15 Amoea’e t’ie mete ho demohem-pandia, hera ho lialiàm-bibi-ly.

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

16 Ampisoañe’e o ana’eo, hoe t’ie tsy aze; aa ndra te tsy vente’e o fitoloña’eo tsy ahoa’e;

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

17 Toe tsy natolon’Añahare hihitse, vaho tsy nandivà’e hilala.

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

18 Ie mitroatse hitoabora’e le tohafa’e ty soavala reke-piningitse.

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

19 Tinolo’o ozatse hao ty soavala? Sinaro’o fineveneverañe hao ty an-kàto’e ao?

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

20 Ihe hao ty nampitsindrèko aze hoe valala? Mampañeveñe ty engem-pikofoha’e.

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

21 Jaote’e ty am-bavatane, irebeha’e i haozara’ey; mionjomb’eo re hijoñe mb’an-kotakotake.

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

22 Iankahafa’e ty tahotse, tsy hemban-dre; tsy iambohoa’e ty fibara.

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

23 Mikantsakantsàñe ama’e ty trañom-pale’e i lefoñe mitsopelatsey, naho i ana-defoñey.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

24 Abotse’e an-trotrofiake ty tane naho an-doroloro; tsy ampitsangane’ ty fivolan’ antsivay.

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

25 Ndra mbia’mbia mipopò i antsivay le hoe ty kofò’e: Hirity! Antsoñe’e añe i hotakotakey, ty fihotrohotro’ o mpifeheo, vaho i fikorahan’ aliy.

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

26 Ami’ty hihi’o hao ty itiliña’ i tsimalahoy, ty amelara’e mañatimo o ela’eo?

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

27 Ami’ty taro’o hao ty fañambonea’ ty vantio hañamboara’e traño andigiligy eñe?

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

28 Himoneña’e an-kereretsak’ ey; hañialoa’e an-tseram-bato tsy takatse eñe.

På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

29 Talakese’e boak’ao ty tsindro’e; mahatrea lavitse o maso’eo.

Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

30 Misike lio o ana’e tora’eo; Amy vinonoy ty toe’e.

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.