Joba 38

1 Nanoiñe Iobe boak’ an-talio amy zao t’Iehovà ami’ty hoe:

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Ia ze o mampaieñe vere añ’enta’e tsy aman-kilalao?

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Midiaña vania hoe ondaty; le hañontaneako, vaho ho toiñe’o.

Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Taia v’iheo te ­najadoko o faha’ ty tane toio? Taroño kanao mahilala.

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Ia ty nisafiry o zehe’eo naho fohi’o? he ia ty namavatse taly ama’e?

Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Najadoñe ami’ty inoñ’ o faha’eo? ia ka ty nampitsatoke ty vato-lahi’e?

Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 Ie hene nitrao-pisaboañe o vasia-maraiñeo vaho fonga nipoñak’ an-drebeke o anan’ Añahareo.

medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Ke ia ty nampigabeñe i riakey an-dalam-bey, ie vaho niboloañe boak’an-koviñe ao.

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 Ie nitseneako saroñe an-drahoñe, naho sokotry an-kamoromoroñañe.

när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 Ie nafepèko o efe’eo vaho nampijadoñe ty sikada’e naho o lala’eo,

när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 Ami’ty hoe: Efets’ etoa ty homba’o, le tsy ilikoarañe; etoañe ty hanjirañe o onja’o mitoabotseo.

och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Fa linili’o hao i maraiñey, sikal’am-pifotoran’ andro’o añe, he nampahafohine’o i fanjirik’androy hao i toe’ey,

Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 hamihina’e o indran-taneo, hañifihañe ama’e o lo-tserekeo?

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Ie miova hoe lietse ambanem-boli-pitomboke, miboake hoe volon-tsaroñe ty vinta’e.

Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 Fe tanañe amo tsereheñeo ty hazavà’iareo, vaho ampipozaheñe ty sira mizonjoñe.

då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Fa niziliha’o hao ty figoangoaña’ i riakey? hera nijelanjelañe an-goledo’ i lalekey?

Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Fa nibentareñ’ ama’o hao o lalam-bein-kavilasio? fa niisa’o hao o lalan-talinjom-pihomahañeo?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Apota’o hao ty fienene’ ty tane toy? abejaño naho hene fohi’o?

Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Aia ty lalam-bam-pimoneña’ i hazavàñey? Naho i ieñey, aia ty akiba’e?

Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 Hanesea’o mb’am-pifaritsoha’e añe: hitinoña’o o lalam-ban-kiboho’e mb’eo?

så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Fohi’o kanao Izay ty nisamahañ’ azo, vaho tsivatse o andro’oo!

Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Fa nimoaha’o hao ty fañajañe i fanalay? Nioni’o hao ty famandroñañe o havandrao?

Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 I nahajako ho an-tsan-kasotriañey, ho amy andron-kotakotake naho fialiañey?

-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Lalañe aia ty ifampirià’ i hazavàñey, ty ifampitsiriaria’ i tiok’atiñanañey an-tane atoy?

Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Ia ty nihaly talaha ho a i fisorotombahañey, ndra ty lalan-kombà’ i àmpin-kotrokey?

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 Hahavia’ ty orañe an-tane tsy ama’ondaty, ndra an-diolio pok’ olombeloñe,

till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 hahaeneñe i fatram-bey mangoakoakey hitovoaña’ i ahetsey hitiry?

till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Manan-drae hao i orañey? Ke ia ty nampiareñe o tsopan-jonoo?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Boak’ an-kovi’ ia o fanalao? Le i pilitem-panalan-dikerañey, ia ty nisamak’ aze?

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Ie mihagàñe hoe vato ty rano, vaho mijihetse ty tarehe’ i lalekey?

Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Lefe’ o feheñe hao o silisili’ i Kimào, ndra ampibalaheñe ty vahots’ i Kesileo?

Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Hampiakare’o an-tsà’e hao t’i Mazarote? Ho tehafe’o hao t’i Aiìse rekets’ o ana’eo?

Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Fohi’o hao o fañèn-dikerañeo? Ho lefe’o ajadoñe hao ty fifehea’ iareo ty tane toy?

Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Mahafipoña-peo mb’an-drahoñe mb’eo v’iheo, hahaliporañ’ azo an-drano bey?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Mahafañirake hotroke v’iheo, hihiririña’e mb’eo, hanoa’iareo ty hoe: Intoan-jahay?

Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Ia ty nampipoke hihitse an-troke ao? Ia ka ty nanolotse hilala añ’ arofo?

Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Ia ty mahafañiake o rahoñeo ami’ty hihi’e? ke mahafañiliñe o zonjon-dikerañeo,

Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 ie ampibokobokoeñe ty deboke, vaho mifampipiteke o vonga’eo?

medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

39 Ho tsatsae’o haneñe hao ty liona? Ho eneñe’o hao ty hatea-hane’ o liona tora’eo,

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

40 Ie mikoloto an-dakato ao, ie misimotse ami’ty mangongòñe ao?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

41 Ia ty mamahan-tsindroke o koàkeo, ie mikoaik’ aman’Añahare o ana’eo, naho mikariokariok’ avao tsy aman-kaneñe?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?