Joba 38

1 Nanoiñe Iobe boak’ an-talio amy zao t’Iehovà ami’ty hoe:

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Ia ze o mampaieñe vere añ’enta’e tsy aman-kilalao?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Midiaña vania hoe ondaty; le hañontaneako, vaho ho toiñe’o.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Taia v’iheo te ­najadoko o faha’ ty tane toio? Taroño kanao mahilala.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Ia ty nisafiry o zehe’eo naho fohi’o? he ia ty namavatse taly ama’e?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Najadoñe ami’ty inoñ’ o faha’eo? ia ka ty nampitsatoke ty vato-lahi’e?

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 Ie hene nitrao-pisaboañe o vasia-maraiñeo vaho fonga nipoñak’ an-drebeke o anan’ Añahareo.

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Ke ia ty nampigabeñe i riakey an-dalam-bey, ie vaho niboloañe boak’an-koviñe ao.

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 Ie nitseneako saroñe an-drahoñe, naho sokotry an-kamoromoroñañe.

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 Ie nafepèko o efe’eo vaho nampijadoñe ty sikada’e naho o lala’eo,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 Ami’ty hoe: Efets’ etoa ty homba’o, le tsy ilikoarañe; etoañe ty hanjirañe o onja’o mitoabotseo.

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Fa linili’o hao i maraiñey, sikal’am-pifotoran’ andro’o añe, he nampahafohine’o i fanjirik’androy hao i toe’ey,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 hamihina’e o indran-taneo, hañifihañe ama’e o lo-tserekeo?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 Ie miova hoe lietse ambanem-boli-pitomboke, miboake hoe volon-tsaroñe ty vinta’e.

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 Fe tanañe amo tsereheñeo ty hazavà’iareo, vaho ampipozaheñe ty sira mizonjoñe.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Fa niziliha’o hao ty figoangoaña’ i riakey? hera nijelanjelañe an-goledo’ i lalekey?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Fa nibentareñ’ ama’o hao o lalam-bein-kavilasio? fa niisa’o hao o lalan-talinjom-pihomahañeo?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Apota’o hao ty fienene’ ty tane toy? abejaño naho hene fohi’o?

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Aia ty lalam-bam-pimoneña’ i hazavàñey? Naho i ieñey, aia ty akiba’e?

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 Hanesea’o mb’am-pifaritsoha’e añe: hitinoña’o o lalam-ban-kiboho’e mb’eo?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Fohi’o kanao Izay ty nisamahañ’ azo, vaho tsivatse o andro’oo!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Fa nimoaha’o hao ty fañajañe i fanalay? Nioni’o hao ty famandroñañe o havandrao?

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 I nahajako ho an-tsan-kasotriañey, ho amy andron-kotakotake naho fialiañey?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Lalañe aia ty ifampirià’ i hazavàñey, ty ifampitsiriaria’ i tiok’atiñanañey an-tane atoy?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Ia ty nihaly talaha ho a i fisorotombahañey, ndra ty lalan-kombà’ i àmpin-kotrokey?

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 Hahavia’ ty orañe an-tane tsy ama’ondaty, ndra an-diolio pok’ olombeloñe,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 hahaeneñe i fatram-bey mangoakoakey hitovoaña’ i ahetsey hitiry?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Manan-drae hao i orañey? Ke ia ty nampiareñe o tsopan-jonoo?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Boak’ an-kovi’ ia o fanalao? Le i pilitem-panalan-dikerañey, ia ty nisamak’ aze?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 Ie mihagàñe hoe vato ty rano, vaho mijihetse ty tarehe’ i lalekey?

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Lefe’ o feheñe hao o silisili’ i Kimào, ndra ampibalaheñe ty vahots’ i Kesileo?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Hampiakare’o an-tsà’e hao t’i Mazarote? Ho tehafe’o hao t’i Aiìse rekets’ o ana’eo?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Fohi’o hao o fañèn-dikerañeo? Ho lefe’o ajadoñe hao ty fifehea’ iareo ty tane toy?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Mahafipoña-peo mb’an-drahoñe mb’eo v’iheo, hahaliporañ’ azo an-drano bey?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Mahafañirake hotroke v’iheo, hihiririña’e mb’eo, hanoa’iareo ty hoe: Intoan-jahay?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Ia ty nampipoke hihitse an-troke ao? Ia ka ty nanolotse hilala añ’ arofo?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Ia ty mahafañiake o rahoñeo ami’ty hihi’e? ke mahafañiliñe o zonjon-dikerañeo,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 ie ampibokobokoeñe ty deboke, vaho mifampipiteke o vonga’eo?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Ho tsatsae’o haneñe hao ty liona? Ho eneñe’o hao ty hatea-hane’ o liona tora’eo,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 Ie mikoloto an-dakato ao, ie misimotse ami’ty mangongòñe ao?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Ia ty mamahan-tsindroke o koàkeo, ie mikoaik’ aman’Añahare o ana’eo, naho mikariokariok’ avao tsy aman-kaneñe?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?