Joba 36
1 Natovo’ i Eliho ty hoe:
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Iheveo hey iraho le hitoroako te mbe aman-ko volañeñe hañonjonañe an’Andrianañahare.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Hitoha hilala tsietoitane añe iraho, tolorako havantañañe i Mpitsene ahiy.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 Toe aman-kila o entakoo; vaho ama’o i aman-kilala fonitsey.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Inao maozatse t’i Andrianañahare, naho tsy mirihy; ie fatratse an-kaozaram-paharofoanañe.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Tsy tana’e ho veloñe o tsereheñeo, fe omei’e to ty tso-troke.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Tsy asita’e amo vantañeo o fihaino’eo; fa ampiambesare’e ho nainai’e amo mpanjaka am-piambesa’eo, vaho onjone’e.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Aa ie mirohy an-tsilisily, naho nivahoran-kasotriañe,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 le itaroña’e o sata’ iareoo naho o fiolà’ iareoo, te mitakeboke.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Sokafe’e hianatse o ravembiao, vaho lilie’e te hiambohoa’ iareo o tsy havokarañeo.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Ie mañaoñe naho mitoroñ’aze, le amam-bokatse ty higadoña’ o andro’eo vaho am-pierañerañañe o tao’eo.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 F’ie tsy mañaoñe, le ho zamanem-pibara, hiantantiritse tsy aman-kilala,
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 ie mañaja si-manty, tsy aman-Kàke an-troke; tsy mikaike olotse te rohiza’e.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Robak’ an-katora’e ty sandri’iareo, ty fiai’ iareo an-karapiloan-do.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Haha’e am-pisotria’e ty misotry; anokafa’e ravembia i forekekeñey.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Eka, tinao’e boak’ an-jitse irehe mb’an-tameañe tsy aman-tindry; naho lifo-tsafo’e ty hazotso am-pandambaña’o eo.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 F’ie nañeneke ty fizakañe o rati-tserekeo; fiihine’ ty zaka naho ty hatò.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Itaò tsy hanigìk’ azo hañivañiva ty habosehañe, vaho apoho tsy hampitsile azo ty habeim-bokàñe.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Hahatohañ’azo tsy ho am-poheke hao o vara’oo? ndra ze hene hafatraran-kaozara’o?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Ko salalaeñe ty haleñe, ie aitoañe an-toe’e ondatio.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Miambena, tsy hitoliha’o ty haratiañe; toe ie ty nijoboñe’o, fa tsy hasotriañe.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Inao! onjoñe’ ty haozara’e t’i Andrianañahare Ia ty mpañoke mañirinkiriñe Aze?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Ia ty nanendre ty lala homb’e? Ia ty mahafivolañe ty hoe: Tsy soa o nanoe’oo?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Tiahio hey ty hañonjonañe o fitoloña’eo, o fisaboa’ ondatio.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Hene nahaisake ondatio; talakesa’ ondaty an-tsietoitaneo
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Inao! jabahinake t’i Andrianañahare, tsy taka’ ty hilalan-tika; tsy hay volilieñe ty ia’ o tao’eo.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Aonjo’e o pilipiton-dranoo; ampanjaria’e orañe i evoñey;
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Le ampikojojoahe’ o rahoñeo, hitsopatsopake, hañerek’ am’ondatio.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Hete! Ia ty maharofoanañe ty fiboelea’ o rahoñeo? ty fangotroha’ i sokemitraha’ey?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Oniño te ampivarakaihe’e ama’e o fitsipela’eo vaho ampoa’e ty vaha’ i riakey.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Ie ro izaka’e ondatio; naho añeneña’e mahakama.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Safora’e helatse o fità’eo, naho lilie’e hitomboke.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Mitalily aze i ampi’ey, amo añombeo t’ie ho avy.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
