Joba 33
1 Ie amy zao, ry Iobe, janjiño o entakoo, tsendreño iaby o volakoo.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Hehe t’ie misoka-bava; mirehake ty lela am-bavako ao.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Habeo’ ty havantañan-troko o volakoo, le hitaron-kilala ki’e o soñikoo.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Nitsene ahiko t’i Arofon’Añahare, vaho mameloñe ahy ty kofò’ i El-Sadai.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Toiño iraho naho mete’o; alaharo añ’atrefako etoa; mitroara!
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Hehe t’ie aman’ Añahare manahake azo: nitsenèñe am-bokon-dietse ka.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Ehe, tsy hahafiriatsandry azo ty fihembaña’o ahy, mbore tsy havesatse ama’o te tindrieko.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Toe nisaontsy am-pitsanoñako irehe, tsinendreko i fiarañanañan-dañona’oy,
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 nanao ty hoe: Mikanitsoke iraho, tsy aman-kakeo; ki’e tsy aman-tahiñe an-troko ao.
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Ie mipay lengo’e haneseha’e ahy, Izaho atao’e ho rafelahi’e;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Ajo’e an-dongòk’ ao o tombokoo, vandroñe’e iaby o lalakoo.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Hete! ambarako azo: Zao ty tsy maha-to ty azo: Jabajaba te ama’ ondaty t’i Andrianañahare.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Ino ty atreatre’o aze, te inao, Tsy hene volilie’e o anoe’eo?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Indraike ty itsaràn’ Añahare, he indroe, fe tsy haoñe’ ondaty.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 amo nofioo, añ’aroñaron-kaleñe, naho milañake an-drotse ondatio, ie mihity an-tihy ao;
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 zay ty anokafa’e ty ravembia’ ondaty naho ampipiteha’e ao ty fanoroañe,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 soa te havi’e amo sata’eo t’indaty naho sebaña’e ty firengevohan-dRaolombelo,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 hitàn-ty tro’e tsy homb- an’tsikeokeok’ ao naho ty fiai’e tsy ho mongorem-pibara.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Liloveñe am-panaentaeñañe an-tihi’e eo ondatio, itoreova’e nainai’e o taola’eo,
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 ampara te heje’e ty mahakama, vaho tsy nom-pisafoa’e ty raha mafiry.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Minik’ avao ty sandri’e, le tsy trea; o taola’eo tsy niisake taolo, mirikiriky henaneo.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 Harivoe’ ty tro’e ty kibory, naho ty fiai’e o mpamonoo.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Aa naho eo ty anjely hañalañalañe ho aze, raik’ ami’ty arivo, hañatoà’e ty havantaña’ ondaty,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 le ee te hiferenaiña’e, hanao ty hoe, Hahao re tsy higodañe mb’an-tsikeokeok’ ao; fa nitreako ty vilin’ ai’e;
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 le hanahake ty haleme’ ty nofon’ ajaja ty sandri’e, Apoho himpolia’e o andron-katòra’eo.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Mihalaly aman’ Añahare re, le no’e, isa’e an-kafaleañe i lahara’ey, vaho ampolie’e ama’ ondaty ty havañona’e.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Hibekoa’e ondatio, ami’ty hoe: Nandilatse iraho, nimengoheko ty hahiti’e vaho tsy sazò ahy;
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 toe jineba’e ty troko tsy hivariña’e mb’an-koboñ’ao, ho isa’ ty fiaiko i fireandreañey.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Inao, fanoen’ Añahare iaby rezay, in-droe, eka in-telo amy t’indaty,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 hampolie’e boak’an-tsikeokeok’ ao ty tro’e, hiloeloe an-kazavàn-kavelo.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Mitomira ry Iobe, janjiño iraho; mianjiña le hivolañe.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Ihe aman’ entañe, toiño; mitaroña fa te hañatò azo iraho.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Naho tsie, mitsatsiha, mianjiña, vaho hanarako hihitse.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
