Joba 32
1 nAa le nijihetse tsy nanoiñe Iobe indaty telo rey, ie nivañoñe am-pihaino’e avao.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 Niforoforo amy zao ty haboseha’ i Elihò ana’ i Barakele ana’ i Bozý nte-Rame; niforoforoe’e t’Iobe amy t’ie mañatò-vatañe añatrefan’ Añahare,
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 nahabosek’ aze ka i rañe’ Iobe telo rey amy te tsy nahavale, fe ndra namatse Iobe.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Ie amy zao, nandiñe ty hazoke’ iareoy t’i Eliho vaho nisaontsy am’Iobe.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 Aa ie nioni’ i Eliho te tsy aman-katoi’e ty falie’ indaty telo rey, le nifombo an-kaboseke.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Aa le nanoiñe ami’ty hoe t’i Eliho ana’ i Barakele ana’ i Bozý: Toe tora’e an-taoñe iraho, androanavy nahareo; le nihemban-draho tsy nahavany hitaroñe ty heveko.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 Hoe iraho: O androo ro hilañoñe, ty hamaro taoñe ro hañoke hihitse.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 Fe i arofo am’ondatioy, naho i kofòn’ El-Sadaiy ty manolo-kilala am’iareo.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 Tsy t’ie antetse ro mahihitse, tsy te zoke ro mahilala ty hatò.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Aa le hoe iraho, Janjiño; hitaroñe o entakoo ka.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 Ie zao, nahaliñe o asa’ areoo iraho, tsinanoko o niereñerea’ areoo, ie nitsikarahe’areo ty ho lañoneñe.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 Toe nitsendreñe anahareo iraho, fe leo raike tsy nahafandietse Iobe, ndra raik’ ama’ areo tsy nahavale o enta’eo.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Ko manao ty hoe: Nitendreke hihitse zahay; ho roahen’ Añahare, fa tsy ondaty.
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 Tsy nalaha’e amako o saontsi’eo, vaho tsy o lañona’areoo ty hatoiko.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 Angoae iereo, tsy mamale ka; nijiañe ty saontsi’ iareo.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Aa handiñe avao hao iraho? ie nijohañe, tsy mahafanoiñe.
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 Hivaleako ka ami’ty ahiko; hitaroñe ty heveko.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 Toe lifo-bolan-draho; manjitse ahy ty trok’ amako atoa.
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Toe manahake ty divay tsy amam-pikofò’e ty troko, fa hiporitsake hoe zonjòn-divay vao.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Adono hivolan-draho hanintsiñako; Apoho hanoka-tsoñy hitoiñako.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Ehe te tsy eo ty ho rihieko, ndra t’indaty ho lombofeko.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 Tsy haiko ty mitsiriry fa ho nasintan’ Andrianamboatse aniany.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
