< Joba 26 >

1 Ty hoe ty natoi’ Iobe:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Akore ty nañimba’o ty tsy aman’ ozatse? ty nandrombaha’o ty sirañe tsy an-kafatrarañe?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Akore ty nanoroa’o ty tsy aman-kilala; ty nitaroñe’o hasoa-anatse ami’ty maro?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Ia ty nañakara’o saontsy? Vaho fañahi’ ia ty nitroboeñe ama’o?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Mihelohelo ambane rano ao o loloo, naho o mpimoneñeo.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Miboridañe añatrefa’e eo ty Tsikeokeoke; tsy aman-tsaro’e ty Fandrotsahañe. (Sheol h7585)
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Alama’e an-dikerañe ambone’ i hoakoakey i avaratsey; aradorado’e ambone hakoahañe eo ty tane toy.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Aholonkolo’e amo raho’eo ty rano, fe tsy miporitsak’ ambane i rahoñey.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Takona’e ty tarehe’ i zava-volañey, alafi’e ama’e i raho’ey.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Nañarikatoha’e sokitse ty an-tarehe’ o ranoo hañefera’e amy ieñey i hazavàñey.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Miezeñezeñe o fahan-dikerañeo, mianifañe ami’ty enda’e.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 An-kaozarañe ty nampipendreña’e i riakey; aman-kihitse ty nitomboha’e i Rahàbe.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 I kofò’ey ty ampisava’e i likerañey; trinofam-pità’e i mereñe mitsiritsiokey.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Inay, romoromom-pitoloña’e irezay, le volam-bisibisike ty ijanjiñañe, Fe ia ty mahafohiñe i figorogodoiña’e ra’elahiy?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

< Joba 26 >