Joba 23

1 Hoe ty natoi’ Iobe:

Job svarade, och sade:

2 Mafaitse ty toreoko henaneo, taña-miletraletra ty amy hatreontreoko.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 Ehe te napotako ty hahatreavako Aze, hiheovako mb’am-piambesa’e mb’eo.

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Halahako aolo’e eo ty amako, vaho hatsafeko veroke ty vavako.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Ho azoko ty entañe havale’e ahy, vaho ho rendreko ty hitsara’e.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Hatreatré’e ami’ty hara’elahin-kaozara’e hao? Aiy, f’ie ho haoñe’e.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Mete hilahatse ama’e ty vañoñe, hamotsorañe ahy nainai’e amy Mpizakakoy.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Hehe te mionjon-draho, f’ie tsy eo, midisa-voly, fa tsy isako,

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 ie mitoloñ’an-kavia, tsy treako, ie mitolike mb’àn-kavana, tsy rendreko.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Fe arofoana’e ty lala fombàko, ie fa nitsoeha’e le hiboake hoe volamena.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Nahafitinoñe i lia’ey ty tomboko, nifaharako i lala’ey vaho tsy nitsile.

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 Tsy nisitahako o nafèm-pivimbi’eo; nahajako o tsaram-palie’eo mandikoatse ty anjara rimako.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 F’ie tsy roe tsy telo, ia ty hampitolik’ aze? anoe’e iaby ze satrin’arofo’e.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Ie ro mañeneke o atolots’ ahikoo: maro ty fanoe’e hoe Izay.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Aa le hirevendreven-draho añ’atrefa’e eo; izaho mitsakore, le añeveñako.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Ampianifan’ Añahare ty troko, ampangebahebae’ i El-Sadai,

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 Toe tsy naitoañ’ añatrefa’ i ieñey iraho, naho nisaroña’e an-tareheko i fimoromoroñañey.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.