Joba 16

1 Le hoe ty natoi’ Iobe:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Fa maro ty entañe tsinanoko hoe Izay, songa mpañohò mahamonjetse.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Tsy higadom-bao o reha-kafoakeo? ke inoñe ty manigik’azo hanoiñe?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Mete ho nivolambolañe manahake anahareo iraho, naho nifandimbe toetse o tron-tikañeo, mete ho nanoitoim-bolañe ama’ areo, vaho nikofikofihako loha.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Ho nampahaozare’ ty vavako nahareo, vaho nampanintsiña’ ty fihetsen-tsoñiko.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Fe ndra te mivolan-draho, tsy mikepake ty hasotriako, hahamaivañ’ ahy hao te mifoneñe.

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Fe nimokore’e iraho henaneo, fa nahabangý o mpiamako iabio irehe,

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Nampiforejeje ahiko irehe, valolombelo amako izay; Mionjoñe amako ato ty faifoifoko, ie oniñe an-tareheko.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Nirimita’ ty haviñera’e, mitan-kabò amako, nialia’e vazañe; nabohiri’ i Rafelahikoy amako o fihaino’eo.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Nampibolobea-palie amako, tinakapi’ iareo amañ’inje ty fifiko, le nihimpok’ amako.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Toe nasesen’Añahare amo raty tserekeo iraho, mbore navokovoko’e am-pità’ o tsy vokatseo.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Nierañeran-draho, fe nampivaletrahe’e. Ginore’e am-bozoko vaho hinotohoto’e, mbore najado’e ho fanolarañe.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Miarikoboñe ahy o mpitàm-pale’eo, tseratserahe’e, abenta’e tsy aman-tretre o tsapa-voakoo, vaho adoandoa’e an-tane eo o aferokoo.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Boroboñake atovom-boroboñake ty niboroboñaha’e ahy; hoe fanalohaly t’ie mañoridañe.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Nitrebehako gony ty holiko, vaho napoko an-deboke ao ty tsifako.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Nampandofiry ty tareheko o tañikoo, an-koli-masoko eo ty talinjon-kavilasy;

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 ndra te tsy aman-tsenge hery o tañakoo, mbore malio o halalikoo.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 O ry tane; ko lembefa’o ty lioko, le ko mea’o fitofàñe o toreokoo.

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Ie amy zao hehe te an-dikerañe ao i valolombelokoy, ambone ao i Mpañalañalakoy.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mikizak’ahy o rañekoo, i Andrianañahare ty fitsopaha’ o masokoo.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Ehe t’ie nimpañalañalañe añivo’ ondatio naho i Andrianañahare, manahake ty ana’ondaty aman-drañe’e.

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Aa ie añe ty taoñe tsy ampeampe, le hionjomb’an-dalañe tsy impolian-draho.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.