Joba 15

1 Le hoe ty natoi’ i Elifatse nte-Temane:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Hanoiñe an-kilala-kafoake hao t’indaty mahihitse, ho lifora’e tiok’atiñanañe hao ty fisafoa’e?

Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?

3 Hisafiry an-drehake tsy vente’e hao, ndra an-dañonañe tsy hahasoa?

Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.

4 Eka, apo’o ty fañeveñañe, sebaña’o ty fiambaneañe aman’ Añahare.

Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;

5 Anare’ o hakeo’oo ty falie’o, joboñe’o ty famelen-kalitake.

Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.

6 Mamatse azo o falie’oo, fa tsy izaho; eka talilie’ o fivimbi’oo.

Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.

7 Ihe hao t’indaty nisamaheñe valoha’e? Nitoly aolo’ o vohitseo v’iheo?

Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?

8 Janji’o hao o safirin’ Añahare miheotseo? Haramamoe’o hao ty hihitse?

Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?

9 Ino ty fohi’o tsy fohi’ay? Ino ty rendre’o tsy ama’ay?

Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?

10 Songa ama’ay ty maròy foty naho ty androanavy bey taoñe te aman-drae’o.

Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.

11 Maivañe ama’o hao ty fañohòan’ Añahare, naho o navere’e mora ama’oo?

Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.

12 Ino ty mampihelañe ty arofo’o? vaho mampandofiry o fihaino’oo?

Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?

13 T’ie tsambolitioe’o aman’Añahare ty arofo’o, ie anga’o hiakatse am-palie’o i saontsy zay.

Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?

14 Ino t’indaty, t’ie halio? I nasaman’ampelay, t’ie ho vañoñe?

Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?

15 Ingo, ndra o masi’eo tsy iatoa’e mbore tsy malio am-pivazohoa’e o likerañeo.

Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.

16 Àntsake ty lo-tsereke naho ty maleotse, ie mpitohoke tahiñe hoe rano!

Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?

17 Hataliliko azo, janjiño; vaho ho taroñeko o nitreakoo—

Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;

18 O saontsi’ ondaty mahihitseo, ty tsy naeta’e boak’ aman droae’ iareo;

Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;

19 Ie am’ iereo avao ty nitolorañe i taney, ndra ty renetane tsy nihelañe am’iereo ao.

Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.

20 Ampikoretohe’ ty farare’e lomoñandro ty lo-tsereke, voaiake o taoñe nahaja ho a’ o mpisenge-herio.

En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.

21 Feo mañebake ty an-dravembia’e ao; ie manintsin-dre, te ivotraha’ ty malaso.

Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.

22 Tsy iantofa’e te hibalike boak’amy ieñey, toli’e i fibaray.

Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.

23 Mirererere mipay hanen-dre ami’ty hoe; Aia Izay? Apota’e te am-pità’e i andro mimoromoroñey.

När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.

24 Ampangebahebahe’ ty haloviloviañe naho hasotriañe, miambotrak’ ama’e hoe mpanjaka veka’e hihotakotake.

Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;

25 Amy te natora-kitsi’e aman’Añahare ty fità’e, mitoandratoandra amy El-Sadai.

Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.

26 Horidaña’e ami’ty hagàn-kàto’e, amy hateven’ angozim-pikalan-defo’e.

Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.

27 Amy te kinope’e solike i tarehe’ey, vaho pinako’e havondrahañe ty leme’e;

Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.

28 Itoboha’e o rova mangoakoakeo, añ’anjomba tsy fimoneñañe, ie veka’e ho votre.

Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.

29 Tsy ho mpañaleale re, tsy ho nainai’e ty fijangaña’e, tsy midrodretse mb’an-tane o ampemba’eo.

Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.

30 Tsy hibolitira’e i ieñey; haforejeje’ i lelan’ afoy o tora’eo, vaho hampihelaña’ ty kofòm-palie’e.

Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.

31 Ee te tsy hiatoa’e ty hakoahañe, hamañahia’e vatañe; fa hanambezañe aze ty tsy vente’e.

Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.

32 Ho henek’ aolo’ ty andro’e Izay, vaho tsy handrevake ty tsampa’e.

Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.

33 Hahifi’e i valobo’e mantay manahak’ i vahey, vaho hahintsa’e i voñe’ey hambañ’ amo oliveo.

Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.

34 Fa hangoakoake ty fivavea’ ty tsy aman-Kake, vaho ho forototoe’ ty afo ty kijà’ o mpanao vokàñeo.

Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.

35 Ie mampiareñe hakalitahañe, naho mampiboloañe hakeo, vaho famañahiañe ty ihentseñan-tro’e.

Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.