Joba 12
1 Nanoiñe ami’ty hoe t’Iobe:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Toe inahareo avao ro ondaty, vaho hitrao-pihomak’ ama’ areo ty hihitse.
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Fa toe mahilala ka iraho, tsy inahareo avao; Tsy zai’ areo iraho. Ia ty tsy mahafohiñe o raha rezao?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Fiankahafa’ o rañekoo iraho: Kanjie’e t’i Andrianañahare, vaho toiñe’e, Fitohafañe i vañoñe tsy aman-kilay.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Tsambolitio’ ty miagaregañe ty failo, ie nihentseñañe ho a o mipolititse am-pandiao.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Mierañerañe ty kiboho-malaso, le tsi-añoleñañe ty manigìk’ an’Andrianañahare, o mitintiñe ty ndrahare’e am-pità’eo.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Fe añontaneo o bibio, hampandrendreha’ iareo; naho o voro-mitiliñeo, hitalilia’ iareo;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 ke misaontsia ami’ty tane toy, hañòha’e azo, apoho hitaroña’ o fian-driakeo.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Ia amy rezay ro tsy mahafohiñe t’ie nanoem-pità’ Iehovà?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Kila am-pità’e ao ty fiai’ ze veloñe, naho ty kofò’ ze hene ondaty.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Tsy mpitsò-bolañe hao ty ravembia, manahake ty fitsopehan-dañilañy ty mahakama?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Amo antetseo hao ty hihitse, amo lava’ androo hao ty hilala?
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Aman’Añahare o hihitse naho haozarañeo; ama’e o fanoroañe naho hilalao.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Heheke, mandrotsake re, le tsy hamboareñe ka; agabe’e ao t’indaty, vaho tsy ho hahañe ka.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Hehe te kalaña’e o ranoo, le maike; irahe’e ka iereo, le añinahinà’e ty tane.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Ama’e ty hafatrarañe naho ty hilala; aze ty finitake naho ty mpamitake
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Ampañaveloa’e tsy aman-kana o mpanoroo, vaho ampigege’e o mpizakao.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Abala’e ty kitambem-panjaka vaho diaña’e sokotry ty vania’e.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Asese’e tsy aman-kana o mpisoroñeo naho gorè’e ty fanalolahy.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Ampitsiñe’e ty lañona’ o matoeo, naho afaha’e ty hilala’o antetseo.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Ampidoaña’e inje o ana-donakeo naho abala’e ty sadia’ o maozatseo.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Ventabentare’e o raha mietak’ añ’ieñeo, aboa’e an-kazavàñe o talinjon-kavilasio.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Onjone’e o fifeheañeo naho rotsahe’e; atratrañahe’e o fifelehañeo vaho asese’e an-drohy añe.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Ampimotsoe’e arofo o mpiaolo’ ty tane toio, vaho ampirerererè’e an-dratraratra tsy aman-dalañe añe.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Ie mijimejime añ’ ieñe ao tsy an-kazavàñe; midaleandaleañe hoe jike.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
