Joba 12
1 Nanoiñe ami’ty hoe t’Iobe:
Då svarade Job, och sade:
2 Toe inahareo avao ro ondaty, vaho hitrao-pihomak’ ama’ areo ty hihitse.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Fa toe mahilala ka iraho, tsy inahareo avao; Tsy zai’ areo iraho. Ia ty tsy mahafohiñe o raha rezao?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Fiankahafa’ o rañekoo iraho: Kanjie’e t’i Andrianañahare, vaho toiñe’e, Fitohafañe i vañoñe tsy aman-kilay.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Tsambolitio’ ty miagaregañe ty failo, ie nihentseñañe ho a o mipolititse am-pandiao.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Mierañerañe ty kiboho-malaso, le tsi-añoleñañe ty manigìk’ an’Andrianañahare, o mitintiñe ty ndrahare’e am-pità’eo.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Fe añontaneo o bibio, hampandrendreha’ iareo; naho o voro-mitiliñeo, hitalilia’ iareo;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 ke misaontsia ami’ty tane toy, hañòha’e azo, apoho hitaroña’ o fian-driakeo.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Ia amy rezay ro tsy mahafohiñe t’ie nanoem-pità’ Iehovà?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Kila am-pità’e ao ty fiai’ ze veloñe, naho ty kofò’ ze hene ondaty.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Tsy mpitsò-bolañe hao ty ravembia, manahake ty fitsopehan-dañilañy ty mahakama?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Amo antetseo hao ty hihitse, amo lava’ androo hao ty hilala?
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Aman’Añahare o hihitse naho haozarañeo; ama’e o fanoroañe naho hilalao.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Heheke, mandrotsake re, le tsy hamboareñe ka; agabe’e ao t’indaty, vaho tsy ho hahañe ka.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Hehe te kalaña’e o ranoo, le maike; irahe’e ka iereo, le añinahinà’e ty tane.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Ama’e ty hafatrarañe naho ty hilala; aze ty finitake naho ty mpamitake
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Ampañaveloa’e tsy aman-kana o mpanoroo, vaho ampigege’e o mpizakao.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Abala’e ty kitambem-panjaka vaho diaña’e sokotry ty vania’e.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Asese’e tsy aman-kana o mpisoroñeo naho gorè’e ty fanalolahy.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Ampitsiñe’e ty lañona’ o matoeo, naho afaha’e ty hilala’o antetseo.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Ampidoaña’e inje o ana-donakeo naho abala’e ty sadia’ o maozatseo.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Ventabentare’e o raha mietak’ añ’ieñeo, aboa’e an-kazavàñe o talinjon-kavilasio.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Onjone’e o fifeheañeo naho rotsahe’e; atratrañahe’e o fifelehañeo vaho asese’e an-drohy añe.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Ampimotsoe’e arofo o mpiaolo’ ty tane toio, vaho ampirerererè’e an-dratraratra tsy aman-dalañe añe.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Ie mijimejime añ’ ieñe ao tsy an-kazavàñe; midaleandaleañe hoe jike.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
