Hebreo 3
1 Ie amy zao ry longo noro’e, mpitraok’ amy fikoihan-dindìñeio, haraharao t’Iesoà, Sorotà naho Mpisorom-Bey fitaroñan-tikañey,
Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 i nigahiñe amy nanendreañ’ azey hambañe amy figahiña’ i Mosè amy hene anjomba’eiy.
huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".
3 F’ie vinolily hañeva àsiñe ambone’ i Mosè, hambañe ami’ty anaña’ ty mpandranjy traño àsiñe ambone’ i trañoy.
Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 Songa manañe ty mpandrafi’e ze anjomba, fa i Andrianañahare ty Mpamboatse ze he’e.
Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Toe nigahiñe amy hene anjomba’ey t’i Mosè, ie nimpitoroñe nitaroñe o mbe ho tsaraeñeo.
Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 Fa Anake mifehe’ i Anjomba’ey i Norizañey; itikañe o añanjomba’eo naho tambozoren-tika ty fahasibehañe naho fatokisañe osihe’ i fitamañey,
men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 ie anoe’ i Arofo Masiñey ty hoe: Anito, naho janji’ areo i fiarañanaña’ey,
Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,
8 ko mampientetse arofo manahake tamy fanigihañe añ’andro fitsohañe an-dratraratra añey,
mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 ie nisombean-droae’ areoy, naho namente vaho nahaisake o fitoloñako efa-polo taoñeo.
där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Izay ty nibosehako ami’ty tariratse toy, le hoe iraho, Mandifik’ añ’arofo ao nainai’e iereo, mbore tsy fohi’ iareo o lalakoo,
Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 Aa le nifantàko an-keloke t’ie tsy himoak’ amy fitofàkoy.
Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."
12 Mitaoa ry longo, he te ho zoeñe ama’areo ty troke miola, mifañito aman’ Añahare veloñe.
Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 Aa le mifañosiha boak’ andro, ampara’ i atao ty hoe Anitoy, tsy mone ama’ areo ty hampientere’ ty famañahian-kakeo.
utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 Fa mpitrao-dova amy Norizañey tika naho vontitireñe i fifotoram-patokisañey ampara’ i hahenefañey,
Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 amy ho tsaraeñe ty hoe: Anito, naho janji’ areo i fiarañanaña’ey ko mampientents’ arofo manahake tamy fanigihañey.
När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",
16 Ty ila’e nahajanjiñe ro niola, fa tsy ze hene nampiavote’ Mose amy Egipte.
vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 Aa ia ty niviñera’e efa-polo taoñe? Tsy o nandilatseo hao? ie nihotrak’ an-dratraratra añe o lolo’ iareoo.
Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?
18 Ia ka ty nifantà’e te tsy himoak’ amy fitofà’ey ao? toe o tsy niantokeo?
Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 Aa le onin-tika te i tsy fatokisañey ty tsy niziliha’ iareo.
Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
