< Eksodosy 14 >

1 Hoe ty nitsarae’ Iehovà amy Mosè,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Misaontsia amo ana’ Israeleo ty hiba­like naho hitobe aolo’ i Pi-Hakiròte; añivo’ i Migdòle naho i riakey, tandrife i Baal’ Tsefone; eo ty hitobea’ areo marine i riakey.
Tala med Israels barn, och säg att de vända om, och slå deras lägre tvärtemot den dalen Hyroth, emellan Migdol och hafvet, emot BaalZephon, och der tvärt öfver slå lägret vid hafvet.
3 Le hatao’ i Parò te mikariokariok’ an-tamberen-tane ey avao ana’ Israeleo fa arikatoha’ i ratraratray.
Förty Pharao varder sägandes om Israels barn: De fara ville i landena; öknen hafver beslutit dem.
4 Aa le ho gañeko ty arofo’ i Parò vaho hihoridaña’e. Fe hahazo engeñe amy Parò naho amo fonga lahindefo’eo iraho, le ho fohi’ o nte-Mitsraimeo te Izaho Iehovà. Aa le nanoe’ iereo izay.
Och jag vill förstocka hans hjerta, att han skall jaga efter dem, och vill vinna pris på Pharao och alla hans magt; och de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren. Och de gjorde så.
5 Ie nampandrendreheñe i mpanjaka’ i Mitsraimey te nibotatsak’ añe ondatio, le nibalintoa am’ ondatio ty five­tsevetse’ i Parò naho o mpitoro’eo vaho hoe iereo, Inoñe i nanoentika namotsotse o ana’ Israeleo tsy hitoroñ’ antikañey?
Och då det vardt sagdt för Konungenom i Egypten, att folket flydde, vardt hans och hans tjenares hjerta förvandladt emot folket, och sade: Hvi hafvom vi så gjort, att vi hafvom släppt Israel, att de icke skola tjena oss?
6 Aa le nampihentseñe’e i sarete’ey vaho nampindreza’e ondati’eo.
Och han gjorde redo sin vagn, och tog sitt folk med sig;
7 Ninday sarete enen-jato nijoboñen-dre vaho ze kila sarete’ i Mitsraime rekets’ o mpifehe’eo iaby.
Och tog sexhundrade utvalda vagnar, och hvad der eljest var för vagnar i Egypten, och höfvitsmän öfver allan sin här.
8 Le nampientere’ Iehovà ty arofo’ i Parò mpanjaka’ i Mitsraime vaho nihoridañe’e o ana’ Israeleo, ie fa nienga am-pitañ’ abo o ana’Israeleo.
Ty Herren förstockade Pharaos hjerta, Konungens i Egypten, att han jagade efter Israels barn, hvilke dock voro genom höga hand utgångne.
9 Nihoridañe’ o nte-Mitsraimeo amy ze hene soavala naho sarete’ i Parò, o mpiningi-tsoavalao naho o lahindefo’e iabio vaho nitrà’iareo nitobe marine’ i riakey iereo marine i Pi-Hakiròte tandrife i Baal’ Tsefone.
Och de Egyptier jagade efter dem, och hinde dem der de sig lägrat hade vid hafvet, med hästar och vagnar och resenärer, och med all Pharaos här, uti den dalenom Hyroth, tvärt emot BaalZephon.
10 Ie nañarivo mb’eo t’i Parò, le nampiandra fihaino o ana’ Israeleo, le indroy, nionjoñe mb’am’ iereo o nte-Mitsraimeo. Vata’e nirevendreveñe iereo vaho nikoiak’ am’ Iehovà o ana’ Israeleo.
Och då Pharao nalkades dem, hofvo Israels barn sin ögon upp, och si, de Egyptier kommo efter dem; och de fruktade sig storliga, och ropade till Herran;
11 Le nanao ty hoe amy Mosè, Ie tsy aman-kibory e Mitsraime ao hao ty nanesea’o anay mb’etoa hikoromak’ am-patrambey atoy? Ino o nanoa’o anaio, ihe nampiakatse anay amy Mitsraime!
Och sade till Mose: Voro icke grafvar i Egypten, att du måste bortföra oss, att vi skulle dö i öknene? Hvi hafver du så gjort oss, att du hafver fört oss utur Egypten?
12 Tsy zao hao ty vinola’ay ama’o e Mitsraime añe t’ie apoke hitoroñe o nte-Mitsraimeo? fe hàmake mitoroñe o nte-Mitsraimeo ta t’ie hivetrak’ an-jerezere tane atoy.
Är icke nu detta det, som vi sade dig i Egypten: Låt blifva oss, att vi må tjena de Egyptier? Ty det vore oss ju bättre tjena de Egyptier, än dö i öknene.
13 Aa hoe t’i Mosè am’ondatio, Ko hembañe, mijadoña vaho isaho ty fandrombaha’ Iehovà hatoro’e anahareo anito, fa o nte-Mitsraime isa’ areo androany tsy ho isa’ areo kitro-katroke ka.
Mose sade till folket: Frukter eder intet, står och ser till, hvilken en salighet Herren varder görandes i dag med eder; ty dessa Egyptier, som I sen i dag, dem skolen I aldrig mera se i evig tid.
14 Hialy ho anahareo t’Iehovà, aa le mianjiña.
Herren varder stridandes för eder, och I skolen stå stilla dertill.
15 Le hoe t’Iehovà amy Mosè, Ino ty ikoiha’o ahy? Misaontsia amo ana’ Israeleo ty hionjom-b’eo.
Herren sade till Mose: Hvad ropar du till mig? Säg Israels barnom, att de draga fram.
16 Le aonjono o kobai’oo vaho ahitio ambone’ o riakeo ty fità’o, le isalahao, hitsaha’ o ana’ Israeleo añivo’ o riakeo an-tane maike.
Men du häf din staf upp, och räck dina hand öfver hafvet, och skilj det åt, att Israels barn måga gå der midt igenom på det torra.
17 Inao, hampigañeko ty tro’ o nte-Mitsraimeo, ie hañorike, hahazoako engeñe amy Parò naho i valobohò’ey naho amo sarete’eo naho amo mpiningi-tsoavala’eo.
Si, jag vill förstocka de Egyptiers hjerta, att de skola följa efter eder; så vill jag vinna pris på Pharao, och alla hans magt, uppå hans vagnar och resenärer.
18 Ho fohi’ o nte-Mitsraimeo te izaho Iehovà, naho ahazoako engeñe amy t’i Parò naho o sarete’eo vaho o mpiningi-tsoavala’eo.
Och de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren; när jag hafver pris vunnit på Pharao, och hans vagnar och resenärer.
19 Ie amy zao, nisitake i anjelin’ Añahare niaolo’ i tobe’ Israeleiy, nivike mb’ am-boli’ iareo ao. Toe nisitsitse boak’ aolo’ iareo i rahoñe nijoalay le nijohañe am-boho’e ao
Då upphof sig Guds Ängel, den som för Israels lägre gick, och gaf sig bakom dem; och molnstoden gaf sig ock utu deras ansigte, och gick bakom dem;
20 nitsatoke añivo’ o lahindefo’ i Mitsraimeo naho i tobe’ Israeley; naho ninday ieñe mb’aroa i rahoñey fe nihazavae’e atoa i haleñey, soa tsy nifankarine amy haleñe iabiy ty raike mb’ami’ty ila’e.
Och kom emellan de Egyptiers och Israels lägre; och det var ett mörkt moln, och upplyste nattena, så att desse och hine i den hela nattene icke kunde komma tillsamman.
21 Aa le nahiti’ i Mosè ambone’ i riakey ty fità’e, le nampivevè’ Iehovà amy haleñe iabiy an-tiobey atiña­nañe i riakey naho navali’e ho tane maike i riakey vaho nizara o ranoo,
Då nu Mose räckte sin hand öfver hafvet, lät Herren drifva det bort genom ett starkt östanväder i den hela nattene, och gjorde hafvet torrt; och vattnet skiljdes åt.
22 le nijoñe amy riakey an-tane maike o ana’ Israeleo, ty rindrin-drano an-kavana’ iereo naho an-kavia’e.
Och Israels barn gingo derin, midt i hafvet på det torra; och vattnet var dem för en mur på den högra sidone, och den venstra.
23 Hinorida’ o nte-Mitsraimeo iereo, mb’an-teñateña’ i riakey, o soavala’ i Parò iabio, ze hene sarete’e naho o mpi­ningi-tsoavala’eo.
Och de Egyptier följde, och gingo in efter dem, alle Pharaos hästar och vagnar och resenärer, midt in i hafvet.
24 Ie amy fijilovañe marain-draiñey, le nijilove’ Iehovà boak’ amy afo nijoalay naho amy rahoñey ty valobohò’ i Mitsraime vaho navalitsikota’e i valobohò’ i Mitsraimey.
Som nu morgonväkten kom, såg Herren uppå de Egyptiers lägre utur eldstodene och molnena; och gjorde en förskräckelse i deras lägre;
25 Nakatra’e o laron-tsarete’eo nanebatsebañe ty fionjona’ iareo vaho hoe ty asa’ o nte-Mitsraimeo, Antao hibioñe ami’ty lahara’ Israele! amy te mialy amy Mitsraime ho a iareo t’Iehovà.
Och stötte hjulen ifrå deras vagnar, och störte dem väldeliga omkull. Då sade de Egyptier: Låt oss fly ifrån Israel; Herren strider för dem emot de Egyptier.
26 Le hoe t’Iehovà amy Mosè, Ahitio ambone’ i riakey ty fità’o hibaliha’ o ranoo amo nte-Mitsraimeo, amo sarete’eo vaho amo mpiningi-tsoavala’eo.
Men Herren sade till Mose: Räck ut dina hand öfver hafvet, att vattnet igenfaller öfver de Egyptier; öfver deras vagnar och resenärer.
27 Nahiti’ i Mosè ambone’ i riakey amy zao ty fità’e le nimpoly amy fikararaha’e taoloy i riakey te nanjirike i àndroy. Nitriban-day ama’e o nte-Mitsraimeo fe navalitaboa’ Iehovà añivo’ i riakey.
Då räckte Mose sina hand ut öfver hafvet, och hafvet kom åter för morgonen i sin ström igen; och då de Egyptier flydde, mötte dem vattnet; och Herren inhvärfde dem midt i hafvena;
28 Nitaba­troake mb’eo i ranoy nañàmpo o sareteo naho o mpiningitseo naho i valobohò’ i Parò nañorike o ana’ Israeleo mb’an-driake mb’eo iabiy, ie tsy nengan-tsehanga’e.
Så att vattnet kom igen, och gick utöfver vagnar och resenärer, och alla Pharaos magt, som dem efterföljt hade in i hafvet; så att icke en af dem blef igen.
29 Fe nitsake i riakey an-tane maike ka o ana’ Israeleo añivo i riakey amy te nirindriñe am’iereo i ranoy, ankavana’e naho ankavia’e eo.
Men Israels barn gingo torre midt igenom hafvet; och vattnet var dem för en mur på högra sidone, och den venstra.
30 Izay ty nandrombaha’ Iehovà am-pità’ o nte-Mitsraimeo t’Israele amy andro zay vaho niisa’ Israele nifitak’ añ’ olon-drano ey o fàten-te Mitsraimeo.
Och så halp Herren Israel på den dagenom ifrå de Egyptiers hand; och de sågo de Egyptier döda på hafsstrandene;
31 Nahaisake i hara’ elahin-kaozara’ Iehovà naboa’e amo nte-Mitsraimeoy t’Israele, le nañeveñe am’ Iehovà ondatio vaho niantoke amy Iehovà naho i Mosè mpitoro’ey.
Och den stora hand, som Herren hade bevisat på de Egyptier. Och folket fruktade Herran, och trodde Herranom, och hans tjenare Mose.

< Eksodosy 14 >