< Deotoronomia 7 >

1 Ie asese’ Iehovà Andrianañahare’o mb’amy tane himoaha’o naho ho ta­vane’oy, naho asiotsio’e mb’ aolo’o mb’eo ty fifeheañe maro: o nte-Kiteo, o nte-Girgaseo, o nte-Amoreo, o nte-Kanàneo, o nte-Perizeo, o nte-Kiveo, vaho o nte-Iebosèo, fifeheañe fito maozatse naho maro te ama’o,
När Herren din Gud förer dig in uti det land, der du inkomma skall, till att intaga det, och nederlägger mycket folk för dig; de Hetheer, Girgaseer, Amoreer, Cananeer, Pheriseer, Heveer och Jebuseer, sjuhanda folk, de som större äro och mägtigare än du;
2 naho atolo’ Iehovà Andrianañahare’o ama’o vaho giohe’o, le tsy mete tsy mongore’o. Ko ifañina’o naho ko itretreza’o.
Och när Herren din Gud gifver dem för dig, att du slår dem, så skall du gifva dem tillspillo, och intet förbund med dem göra, eller någon gunst bevisa dem;
3 Ko ifangalam-baly, ko anolora’o anak’ ampela o ana-dahi’eo ndra andrambesan’ anak’ ampela i ana-dahi’oy,
Och skall intet befrynda dig med dem; edra döttrar skall du icke gifva deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom;
4 amy te hampiambohoe’e ty ana’o tsy haño­rik’ ahy hitoroñe ndrahare ila’e. Le hisolebotse ama’o ty haviñera’ Iehovà vaho harotsa’e aniany.
Förty de varda dragande edra söner ifrå mig, så att de tjena andra gudar; så varder då Herrans vrede förgrymmandes sig öfver eder, och snarliga förgör eder;
5 Fe inao ty hanoa’o iareo; demoho o kitreli’ iareoo, kimokimoho o hazomanga’ iareoo, naho firao o Asere’ iareoo vaho ampiforototò an’ afo o vongan-draha sinokitseo.
Utan alltså skolen I göra med dem: Deras altare skolen I nederrifva, deras stodar nederbryta, deras lundar afhugga, och deras afgudar uppbränna med elde.
6 Ondaty miavake am’ Iehovà Andrianañahare’o irehe, ie jinobo’ Iehovà Andria­nañahare’o amy ze kila ondaty ambone’ ty tane toy ho vara’e.
Ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud; dig hafver Herren din Gud utvalt till att du skall vara hans eget folk, utaf all de folk som på jordene äro.
7 Tsy t’ie nimaro ta ondaty ila’eo te napite’ Iehovà ama’ areo ty fikokoañe ndra ty fijoboña’e, toe nitsiampe te amy ze hene ondaty;
Icke hafver Herren upptagit och utvalt eder derföre, att I större på talet ären än annat folk; ty du äst minst i all folk;
8 fa ty fikokoa’ Iehovà anahareo naho ty nañambena’e i fañina nifantà’e aman-droae’ areoiy, ty nampiengà’ Iehovà anahareo an-dela-pità’e maozatse vaho nijebaña’e boak’amy trañom-pañondevozañey, hirik’ am-pità’ i Parò mpanjaka’ i Mitsraimey.
Utan derföre, att Herren älskade eder, och att han skulle hålla sin ed, som han edra fäder svorit hade, hafver Herren utfört eder med mägtiga hand; och hafver frälst dig utu träldomens hus, utu Pharaos hand, Konungens i Egypten.
9 Mahafohina arè te toe Andrianañahare t’Iehovà Andrianañahare’o naho Andrianañahare migahiñe mpitam-pañina naho fiferenaiñañe amo mpikoko azeo vaho mañorike o lili’eo pak’an-tarira’e fah’arivo’,
Så skall du nu veta, att Herren din Gud är en Gud, en trofast Gud, hållandes förbund och barmhertighet dem som älska honom, och hålla hans bud, i tusende leder;
10 fe avaha’e an-dahara’ o manjehatse azeo. Tsy malaon-dre fa valea’e an-tarehe’e eo ze malaiñe aze.
Och vedergäller dem som hata honom, för sitt ansigte, så att han förgör dem; och skall icke fördröjat, att han dem vedergäller för sitt ansigte, som hata honom.
11 Aa le ambeno ty lily naho o fañè naho fepetse andiliako azo androanio, vaho oriho.
Så behåll nu de bud, och lag, och rätter, som jag dig bjuder i denna dag, att du gör derefter.
12 Ie amy zao, naho haoñe’o o fañè rezao naho ambena’o naho orihe’o, le havotinti’ Iehovà Andria­nañahare’o ama’o i fañina naho fikokoa-migahiñe nifantà’e aman-droae’oy;
Och när I dessa rätter hören, och hållen dem, och gören derefter, så varder Herren din Gud ock hållandes det förbund och barmhertighet, som han dina fäder svorit hafver.
13 ho kokoa’e irehe, ho tahie’e vaho hampi­bodo­bodoe’e; ho tahie’e ty vokan-kovi’o naho ty vokan-tane’o, ty ampemba’o, ty divai’o naho ty mena’o naho ty fitom­boa’ o añombe’oo naho ty famorohotan-dia-rai’o amy tane nifañinà’e aman-droae’o hatolo’e azoy.
Han skall älska dig, välsigna och föröka; och skall välsigna dins lifs frukt, och dins lands frukt, dina säd, vin och oljo, fruktena af dina kor, och fruktena af din får, på landet, som han dina fäder svorit hafver att gifva dig.
14 Ho soa-tahy amy ze kila ondaty irehe, tsy eo ty ho betsi­terak’ aman-dahilahy ndra ampela, vaho tsy ho pok’anake o añombe’oo.
Välsignad varder du utöfver all folk; ingen ibland dig skall vara ofruktsam, ej heller ibland din boskap.
15 Hafaha’ Iehovà ama’o ze hene hasilofañe naho tsy hafetsa’e ama’o o angorosy nifohi’o e Mitsraime añeo, fe hapo’e amo malaiñ’ azoo.
Herren skall taga ifrå dig all krankhet, och skall icke kasta dig någon de Egyptiers onda sjukdom uppå, hvilka du förnummit hafver; men han skall kasta dem på alla dem som dig hata.
16 Fonga habotse’o ze ondaty atolo’ Iehovà Andrianañahare’o azo, ko iferenaiñam-pihaino’o vaho ko toroñe’o o ndrahare’ iareoo fa ho fandrik’ ama’o.
Du skall uppfräta allt det folk, som Herren din Gud dig gifvandes varder; du skall icke skona dem, och icke tjena deras gudar; ty det vorde dig till en snaro.
17 Ie manao ty hoe an-troke ao: Maro te amako o rofoko zao, aia ty hanoako soike iareo.
Om du säger i ditt hjerta: Detta folk är mer än jag; huru kan jag fördrifva dem?
18 Ko ihem­baña’o, tiahio avao ty nanoe’ Iehovà Andria­nañahare’o amy Parò naho amy Mitsraime iaby,
Så frukta dig intet för dem; tänk uppå hvad Herren din Gud gjorde Pharao, och alla Egyptier;
19 o fitsohañe ra’elahy niisam-pihaino’oo, o viloñeo naho o raha tsitantaneo, i lela-pitàñe maoza­tsey naho i fitàñe natora-kitsi’e nañavota’ Iehovà Andria­nañahare’o boak’añey, ro mbe hanoe’ Iehovà Andrianañahare’o amy ze hene ondaty irevendreveña’o,
Med stor försökelse, som du med ögonen sett hafver, och med tecken och under, och genom mägtiga hand och uträcktom arm, med hvilko Herren din Gud dig utförde. Alltså skall Herren din Gud göra allom folkom, som du fruktar före.
20 vaho hampisangitrife’ Iehovà Andria­nañahare’o am’ iareo ty fanenetse, ampara’ te fonga miantantiry ze sehanga’e mietake.
Dertill skall Herren din Gud sända ibland dem getingar, intilldess förgjordt varder hvad som qvart är, och sig för dig förgömmer.
21 Ko miriatsandry am’ iareo, amy te añivo’o ao t’Iehovà An­drianañahare’o; Andrianañahare jabahinake naho mam­pa­ñeveñe.
Grufva dig intet för dem; ty Herren din Gud är ibland dig, den store och förfärlige Guden.
22 Hasiotsio’ Iehovà Andria­naña­hare’o aolo’o mb’eo erike o rofoko rezay; f’ie tsy ho fonga mongore’o aniany tsy mone ho losotse ama’o o bibin-kivokeo.
Han, Herren din Gud, skall utrota dessa folken för dig, med tiden, det ena efter det andra; du kan icke hastigt förgöra dem, på det att djuren icke skola förökas emot dig på markene.
23 Toe hatolo’ Iehovà Andria­na­ñahare’o ama’o iereo, vaho ho rotsahe’e am-pandrebahañe ra’elahy am-para’ te zama­ne’e iaby.
Herren din Gud skall gifva dem för dig, och skall slå dem med stort slag, intilldess han förgör dem;
24 Hatolo’e am-pità’o o mpanjaka’eo vaho ho fao­paohe’o ambanen-dikerañe atoy ty tahina’ iareo, tsy eo t’indaty hahafiatreatre azo, am-para’ te narotsa’o.
Och skall gifva deras Konungar i dina händer, och du skall förgöra deras namn under himmelen; ingen skall kunna dig emotstå, tilldess du förgör dem.
25 Ho forototoe’ areo ze saren-drahare’ iareo. Ko tsikirihe’o ty volafoty ndra volamena ama’e ndra mandrambe aze ho azo, fa ho fandrik’ ama’o, toe tiva amy Iehovà Andria­nañahare’o.
Deras afgudars beläte skall du bränna upp i elde; och skall intet begära utaf silfret eller guldet, som deruppå är, eller taga det till dig, på det att du icke skall förtaga dig derutinnan: ty sådant är Herranom dinom Gud en styggelse.
26 Ko minday raha tiva añ’an­jomba’o ao ke hindre hafàtse ama’e irehe. Vata’e hejeo naho apoho hoe mampangory, ie fa navike harotsake.
Derföre skall du icke föra den styggelsen in uti ditt hus, att du icke varder tillspillogifven, såsom ock det är; utan du skall hafva en vämjelse och styggelse dervid; ty det är tillspillogifvet.

< Deotoronomia 7 >