< Deotoronomia 26 >

1 Aa ie fa nivotrak’ amy tane nampandovae’ Iehovà Andria­nañahare’o azoy naho nitavane’o vaho imoneña’o:
När du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor där,
2 le ho rambese’o ty loha-voa’ ze voka’ i taney, le hendese’o boak’an-tane atolo’ Iehovà Andrianañahare’o azo le hajo’o an-karoñe ao vaho hasese’o mb’amy toetse ho joboñe’ Iehovà Andrianañahare’o hampipoha’e i Tahina’eiy mb’eo.
då skall du taga förstling av all markens frukt, av vad du får i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och lägga detta i en korg och gå därmed till den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.
3 Le hiheo mb’amy mpisoroñe mitoloñe amy andro zaiy irehe, hanao ty hoe ama’e: Taroñeko am’ Iehovà Andrianañahare’o androany, fa nivotrak’ an-tane nifantà’ Iehovà an-droaentika t’ie hatolo’e antika.
Och du skall gå till den som på den tiden är präst och säga till honom: »Jag förklarar i dag för HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att giva oss.»
4 Le ho rambese’ i mpisoroñey am-pità’o i haroñey vaho hapò’e aolo’ i kitreli’ Iehovà Andrianañahare’oy.
Och prästen skall taga korgen ur din hand och sätta den ned inför HERRENS, din Guds, altare.
5 Le hanao ty ti-hoe irehe añatrefa’ Iehovà Andrianañahare’o: Nte-Arame, mpirererere ty raeko t’ie nionjoñe mb’e Mitsraime mb’eo, nitaveañe añe rekets’ ondaty tsy ampeampe vaho nitombo ho foko ra’elahy naho maozatse naho nifamorohotse.
Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom ett stort, mäktigt och talrikt folk.
6 Le nanao samporerake naho nampisoañe antika o nte-Mitsraimeo vaho niforekekè’ iereo ampandrohizañ’ ajale;
Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och lade hårt arbete på oss.
7 f’ie nikanjy am’ Iehovà Andrianañaharen-droaentika le jinanji’ Iehovà ty fiarañanañan-tika naho nivazohoe’e i fampisoañañey naho i fitromahañey vaho i famorekekeañe antikañey.
Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.
8 Le nampiavote’ Iehovà amy Mitsraime tika an-dela-pitàñe maozatse, naho am-pitàñe nitora-kitsy naho am-pangebahebahañe naho am-biloñe vaho am-pitoloñañe tsitantane.
Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.
9 Le nendese’e mb’ an-toetse atoy, vaho natolo’e antika o tane atoio, tane orikorihen-dronono naho tantele.
Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
10 Aa ingo, engaeko ty loha-voa’ i tane natolo’o ahiy ry Iehovà. Le hapo’o añatrefa’ Iehovà Andriana­ña­hare’o vaho mitalahoa am’ Iehovà Andrianañahare’o.
Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som du, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte.
11 Le mirebeha amo hene hasoa natolo’ Iehovà Andrianañahare’o ama’o naho amy anjomba’oio, ihe naho i nte-Leviy, vaho i renetane ama’oy.
Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig och ditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten och främlingen som bor hos dig.
12 Aa naho nihenefe’o ty fañengañe ty faha-folom-bòka’o amy taom-pahateloy, i taom-pañengam-pahafoloy, naho fa finaha’o o nte-Levio, o renetaneo, naho o bode-raeo, vaho o vantotse an-drova’oo hikama’ iareo ho anjañe,
När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde av vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inom dina portar och blivit mätta,
13 le hanao ty hoe irehe añatrefa’ Iehovà Andrianañahare’o, Fa nakareko an-trañoko ao o raha navahekoo, naho fa natoloko amo nte-Levio naho amo renetaneo naho amo bode-raeo naho amo vantotseo, ty amo hene lily nililie’o ahikoo; tsy nililareko ndra nihaliñoko o lili’oo.
då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Jag har nu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldeles såsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätit något av dina bud.
14 Tsy nihinanako te nandala, naho tsy nahajako t’ie naleotse, naho tsy nengaeko amo havilasio, fe nihaoñeko ty fiarañana­ña’ Iehovà Andrianañahareko vaho nanoeko iaby o nandilia’o ahikoo.
Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bort något därav, när jag var oren, ej heller använde jag något därav för någon död. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jag har i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.
15 Mi­vazohoa boak’ añ’ an­jomba’o masiñe andike­rañe ao, le tahio ondati’o Israeleo naho i tane natolo’o anaiy, amy nifantà’o aman-droae’aiy, i tane orikorihen-dronono naho tanteley.
Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, såsom du med ed lovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung.»
16 Afanto’ Iehovà Andria­naña­hare’o azo androany te hanoe’o o fañè naho fepetse zao: le hambena’o naho hanoe’o an-kaampon’ arofo’o vaho an-kaliforam-pañova’o.
I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att göra efter dessa stadgar och rätter; du skall hålla dem och göra efter dem av allt ditt hjärta och av all din själ.
17 Fa tinaro’o anindroany te Andrianañahare’o t’Iehovà, hañaveloa’o o lala’eo; naho hambena’o o fañè’eo, naho o lili’eo naho o fepè’eo vaho ho janjiñe’o i fiarañanaña’ey.
Du har i dag hört HERREN förklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och bud och rätter och lyssna till hans röst.
18 Nafè’ Iehovà anindroany te ihe ro vara-iso’e, ty amy nampi­tamae’e azoy, aa le hambena’o iaby o lili’eo.
Och HERREN har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud;
19 Fa haonjo’e andigiligi’ ze hene foko nam­boare’e, am-pandrengea naho tahinañe naho hasiñe, vaho h’ondaty navaheñ’ am’ Iehovà Andria­nañahare’o irehe, ty amy tsara’ey.
på det att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och på det att du må vara ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud, såsom han har sagt.

< Deotoronomia 26 >