2 Samoela 22
1 Tinaro’ i Davide am’ Iehovà ty onin-tsabo toy amy andro nandrombaha’ Iehovà aze am-pità’ o rafelahi’e iabio naho am-pità’ i Saoley;
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 le hoe re: Lamilamiko t’Iehovà; ty fitsolohako, naho ty mpandrombak’ ahy.
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 T’i Andrianañahare lamilamiko, Ie ty fipalirako, ty fikalan-defoko, ty tsìfam-pandrombahañe ahy, ty fitalakesañ-aboko, naho ty fiampirako; t’i Mpandrombak’ ahy, Ihe ro mamotsots’ ahy amo hotakotakeo.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Rengèñe, hoe ty koiko, t’Iehovà, fa hinaha’e amo rafelahikoo.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Nandipotse ahy o onjan-kavilasio, nañoridañe ahy ty fisorotombaha’ i Beliale.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Ie niampoheke le nikanjy Iehovà, eka, kinanjiko t’i Andrianañahareko; le jinanji’e an-kivoho’e ao ty feoko, vaho nimoake amo ravembia’eo ty fitoreoko.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Nanginikinike naho niozoñozoñe ty tane toy niezeñezeñe o fahan-dikerañeo; nañondrañe ty amy haviñera’ey.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Nionjoñe boak’ am-piantsona’e ty hatoeñe; afo nahaforototo ty hirik’ am-palie’e ao; foroha mirekake ty boak’ ama’e.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Nampivokoke o likerañeo re vaho nizotso; ieñe nimoromoroñe ty ambane fandia’eo.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Nijoñe ambone kerobe eo re le nitiliñe, nitalakeseñe ambone’ o elan-tiokeo.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Nampiarikatohe’e ama’e ty ieñe manahake t’ie kibohotse, rano mainte naho rahoñe migobo’ i likerañey.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Ty fireandrea’ i fiatrefa’ey ty nahaviañañe vaen’ afo.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Nangotroke boak’ andikerañe ao t’Iehovà, tinolo’ i Andindimoneñey fiarañanañañe.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Nañiririña’e ana-pale, hampibaibay; helatse, hampitsobore iareo.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Niboak’ amy zao o goledon-driakeo, piniopioke o faha’ ty tane toio ami’ty fañendaha’ Iehovà, amy fikofò’ o fiantsoña’eoy.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Nahiti’e boak’ an-dikerañe ao ty fità’e, rinambe’e iraho, tinari’e boak’ añ’antara bey ao;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Rinomba’e amo rafelahiko maozatseo, amo malaiñ’ahio, amy t’ie nifatratse te amako.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Niatreatre ahy iereo añ’andron-kankàñe; fe nirampiako t’Iehovà.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Nasese’e mb’an-toetse mangadagadamb’eo rinomba’e iraho amy te mahafale aze.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Tinambe’ Iehovà ty havañonako, ty falion-tañako ty nanolora’e ahy.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Toe nifaharako o lala’ Iehovào, vaho tsy nitsile an-kelok’ aman’ Añahareko.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Tañatrefako eo iaby o fepè’eo, le tsy nisitaheko o fañè’eo.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Nigahiñe añatrefa’e eo iraho, vaho nilie-batañe tsy handilatse.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Aa le tinambe’ Iehovà i havantañakoy, ty haliovako am-pihaino’eo.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 O mpitretrèo ro tretreze’o, vañon-dRehe amo vañoñeo.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Amo malio arofoo irehe ro ki’e, fe o mengokeo ro helofe’o.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Rombahe’o o mpisotrio; fe amo mpitrotroabokeo o fihaino’oo, hamotsaha’o.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ihe ro failoko, ry Iehovà; hazavae’ Iehovà o faiekoo.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Ihe ty nañoridañako ty firimboñañe, i Andrianañaharekoy ty nanganihako kijoly.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 I Andrianañahare: vantañe i lala’ey; niventeseñe ty Tsara’ Iehovà; fikalan-defoñe re amy ze hene mitsolok’ ama’e.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Fa ia t’i Andrianañahare naho tsy Iehovà? vaho ia ty Lamilamy naho tsy i Andrianañaharentikañe?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 T’i Andrianañaharem-pipalirako fatratse; i mampavantañe i liakoiy;
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Ie manao o tombokoo ho tombom-panaloke, vaho mamotrak’ ahy an-kaboañe eo.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Ie mañòke o tañakoo hialy, hampibitsohan-tañako ty fale torisìke.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Fa natolo’o ahy ka ty fikalan-defom-pandrombahañe; vaho nampitoabotse ahy o fañisoha’oo.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Nampangadagadañe’o ty liako; tsy hititititike o ongokoo.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Fa hinorìdako o rafelahikoo, vaho narotsako; tsy nimpoly iraho ampara’ te finongoko.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Nagedrako iereo vaho trinabotraboko tsy hitroatse; nikorovok’ ambane tomboko eo.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Fa nampidiañe’o haozarañe amy hotakotakey iraho; fa nampiambanè’o amako o nitroatse amakoo.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Natolo’o ahy ka ty hàto’ o rafelahikoo, haitoako amako o malaiñ’ ahio.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Nipay iereo, fe tsy amam-pandrombake; amy Iehovà, f’ie tsy nanoiñe.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Aa le dinemodemoko ho pilipito’e iereo manahake ty debo’ ty tane toy, linialiako hoe fotak’ an-dalañe eo, toe linialiako ambane.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Ie rinomba’o am-pikitrohan-drati’ ondatikoo; nambena’o ho mpiaolo’ o kilakila’ ondatio; mitoroñe ahy ondaty tsy nahafohiñe ahio.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Mifimpìñe aoloko eo o anan-drenetaneo; ie vaho mahajanjiñe ahy, le mivohotse.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Mitsilofìñe o anan’ ambahinio, ie minevenevetse boak’ am-piampira’eo.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Veloñe t’Iehovà; andriañeñe i Lamilamikoy; onjoneñe t’i Andrianañahare, lamilamim-pandrombahako.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 I Andrianañahare ro mpamale-fate ho ahy, mamotsake ondatio ho ambaneko.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 I mamotsotse ahy amo rafelahikooy; eka onjone’o ambone’ o mitroatse amakoo; haha’o ami’ty ‘ndaty mitrotrofiake.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Aa le hañandriañe Azo iraho, ry Iehovà, amo kilakila’ ondatio, vaho ho bangoeko an-tsabo ty tahina’o.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Hafatraram-pipaliram- pandrombahan-dRe amy mpanjaka’ey; ferenaiña’e i noriza’ey, i Davide naho i tiri’ey, nainai’e kitro añ’afe’e
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
