2 Mpanjaka 12
1 Tan-taom-paha-fitom-pifehea’ Ieho ty namotora’ Iehoase nifehe, le nifehe efa-polo taoñe e Ierosalaime ao. I Zibiàe nte Beereseba ty tahinan-drene’e.
I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba. 2 Krön 24,1 f.
2 Le nanao ty havantañañe am-pivazohoa’ Iehovà t’Iehoase amo hene andro nañanara’ Iehoiada mpisoroñe azeo.
Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde, prästen Jojada hade varit hans lärare.
3 Fe mbe tsy nafahañe o toets-aboo; nitolom-pisoroñe naho nañembok’ an-kaboañe ey avao ondatio.
Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
4 Hoe t’Iehoase amo mpisoroñeo: Ze drala’ o raha miavake nengaeñeo, o mimoak’ añ’ anjomba’ Iehovào, i vili-lohay, i drala mañeva ondaty kiraikiraikey, vaho ze drala entoen’ arofo’ ondaty hendese’e mb’ añ’ anjomba’ Iehovà mb’eo,
Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att bära till HERRENS hus,
5 le hendesa’ o mpisoroñeo, songa ondaty boak’ amy nibanabana ama’ey, hamboareñe o vaky amy anjombaio, ndra aia’ aia ty aharendrehañe te vaky.
dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS hus, överallt där något förfallet finnes.»
6 Fe amy taom-paha roapolo-telo’ ambi’ Iehoase mpanjakay le mbe tsy namboare’ o mpisoroñeo avao o vaky amy anjombaio.
Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
7 Aa le kinanji’ Iehoase t’Iehoiada mpisoroñe naho o mpisoroñeo, le nanoa’e ty hoe: Manao akore te tsy namboare’ areo o vaky amy anjombaio? Aa le ko rambese’ areo i vola’ o mibanabana ama’ areooy, fa atoloro ho amo vaky añ’ anjombao.
Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder till det som är förfallet på huset.»
8 Aa le niantofa’ o mpisoroñeo ty tsy handrambe drala am’ ondatio, vaho tsy hanandily amy fañamboareñe o vaky amy anjombaio ka.
Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som var förfallet på huset.
9 Rinambe’ Iehoiada, mpisoroñe, ty vata le namosera’e hirik’ an-tako’e eo, vaho napo’e marine i kitreliy, añ’ila havana’ ty fimoahañe añ’ anjomba’ Iehovà ey; le nagorogoda’ o mpisoroñe mpañambeñe i lalañeio ze hene drala nasese mb’añ’ anjomba’ Iehovà mb’eo.
Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
10 Ie zoe’ iereo te maro ty drala am-po’ i vata añ’ anjomba’ Iehovày, le nionjomb’eo ty mpitan-tsokim-panjaka naho ty mpisorom-bey nañiake i volay, vaho nandrohy aze an-kòntrañe ao.
Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
11 Natolo’ iereo am-pità’ o nanao i fitoloñañeio naho amo mpanandily añ’anjomba’ Iehovào i vola linanjay; le nikaramae’ iareo o mpandranjio, naho o mpamboatse nitoloñe amy anjomba’ Iehovàio;
Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som arbetade på HERRENS hus,
12 naho o masò naho mpipèke vatoo naho nikaloañe hatae naho vato hinaly hanosohañe o vaky añ’ anjomba’ Iehovào, vaho ze he’e sinafiry hañamboareñe i anjombay.
och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i stånd.
13 Fe tsy nitsene fitovy volafoty ndra fampikipehañe ndra sajoa ndra trompetra ndra fanake inoñ’ inoñe volamena ndra fanake volafoty ho a i anjomba’ Iehovày i drala najoñ’ añ’anjomba’ Iehovày,
Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
14 fa natolo’ iareo amo nanao i fitoloñañeio, handranjy i anjomba’ Iehovày.
utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS hus i stånd.
15 Mbore tsy nifamolily am’ondaty nanolorañe i drala am-pitàñe hañaramañe o nifanehakeoy; amy t’ie nitoloñ’ an-dili-po.
Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
16 Tsy nasese añ’ anjomba’ Iehovà o dralan’ engan-kakeo naho engan-dilatseo, amy t’ie fanaña’ o mpisoroñeo.
Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
17 Nionjomb’eo amy zao t’i Kazaele mpanjaka’ i Arame, nialy amy Gate, naho tinava’e; vaho natoli’ i Kazele mb’e Ierosalaime ty lahara’e.
På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot Jerusalem.
18 Le rinambe’ Iehoase mpanjaka’ Iehoda o raha miavake iaby nengae’ Iehosafate naho Iehorame naho i Ahkazià, roae’e, mpanjaka’ Iehodao naho o raha nengae’eo vaho ze volamena iaby nizoeñe am-pañajan-drala añ’ anjomba’ Iehovà naho añ’ anjomba’ i mpanjakay, vaho nampihitrife’e mb’ amy Kazaele mpanjaka’ i Arame mb’eo; le napo’e t’Ierosalaime.
Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael, konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
19 Ty fitoloña’ Ioase ila’e, o tolon-draha’e iabio, tsy fa sinokitse am-bokem-pamoliliañe o mpanjaka’ Iehodao hao?
Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
20 Niongak’ amy zao o mpitoro’eo; nikinia, vaho zinevo’ iereo t’Iehoase e Bete-milò, amy fizotsoañe mb’e Silà mb’ eoy.
Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
21 Iozakare, ana’ i Simeate naho Iehozabade ana’ i Somere, mpitoro’e, ty nañoho-doza ama’e, le nihomake vaho nalentek’ aman-droae’e an-drova’ i Davide ao; le nandimbe aze nifehe t’i Amatsià ana’e.
Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
