< Salamo 73 >
1 Salamo nataon’ i Asafa.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Fa izaho, dia saiky nibolasitra ny tongotro; saiky solafaka ny diako,
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Satria nialona ny mpirehareha aho, raha nahita ny fiadanan’ ny ratsy fanahy.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Fa tsy misy fanaintainana amin’ ny fahafatesany, ary fatratra ny heriny.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Tsy mba misy manavesatra azy, tahaka ny olona sasany, ary tsy mba azom-pahoriana tahaka ny olon-kafa izy.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Dia izany no iambozonany rehareha toy ny rojo, sy itafiany fahalozàna tahaka ny lamba.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Bongon-tavy ny masony; miloatra ny hevitry ny fony.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Manazimbazimba izy ka miresaka fampahoriana an-dolom-po; avo vava izy.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Manao vava manakatra ny lanitra izy, ary ny lelany mandeha mitety ny tany.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Izany no itodihan’ ny olony hankany aminy; ary rano be no gohin’ ireny;
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Ka hoy izy: Hataon’ Andriamanitra ahoana no fahalala? ary manam-pahalalana va ny Avo Indrindra?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Indro, ireny dia olona ratsy fanahy; miadana mandrakariva izy ka mitombo harena.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Foana mihitsy ny nanadiovako ny foko sy ny nanasàko ny tanako tamin’ ny fahamarinana.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 Azom-pahoriana mandritra ny andro aho, ary faizana isa-maraina.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Raha tahìny aho nanao hoe: Hiteny izany aho, dia ho namitaka ireo zanakao.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Dia nieritreritra ta-hahalala izany zavatra izany aho, kanjo sarotra teo imasoko izany.
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Mandra-piditro tao amin’ ny fitoera-masin’ Andriamanitra ka nihevitra izay ho farany.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Eo amin’ izay mahasolafaka tokoa no ametrahanao azy, ary aripakao ho ringana izy.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Hià! rava indray mipi-maso izy! levona izy, matin-java-mahatahotra izy!
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Tahaka ny anaovan’ ny olona ny nofiny ho tsinontsinona, dia tahaka izany, Tompo ô, no anaovanao ny endrik’ ireny ho tsinontsinona, raha mifoha Hianao.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Raha lotika ny foko, ka voatsindrona ny voako,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 Dia ketrina aho ka tsy nahalala; eny, biby teo anatrehanao aho.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Nefa izaho dia eo aminao ihany mandrakariva, mihazona ny tanako ankavanana Hianao.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Ny saina omenao no hitondranao ahy, ary rehefa afaka izany, dia horaisinao ho amin’ ny voninahitra aho.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Iza no ahy any an-danitra? ary tsy misy etỳ ambonin’ ny tany iriko tahaka Anao.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Na dia levona aza ny nofoko sy ny foko, dia mbola vatolampin’ ny foko sy anjarako mandrakizay Andriamanitra.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Fa, indro, very izay lavitra Anao; aringanao izay rehetra mijangajanga mahafoy Anao.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Fa, izaho, dia ny ho akaikin’ Andriamanitra no mahatsara ahy; Hianao, Jehovah Tompo ô, no nataoko aroko, mba hilaza ny asanao rehetra aho.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.