Salamo 63
1 Salamo nataon’ i Davida, fony tany an-efitr’ i Joda izy. Andriamanitra ô, Andriamanitro Hianao; mitady Anao fatratra aho; mangetaheta Anao ny fanahiko, maniry Anao ny nofoko, eto amin’ ny tany maina sy mangentana tsy misy rano;
En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.
2 Toy izany no nijereko Anao tao amin’ ny fitoerana masìna, hahitako ny herinao sy ny voninahitrao.
Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.
3 Fa tsara noho ny aina ny famindram-ponao; ny molotro hidera Anao.
Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.
4 Toy izany no hisaorako Anao, raha mbola velona koa aho; amin’ ny anaranao no hanandratako ny tanako.
Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.
5 Toy ny voky tsoka sy tavy no hahavokisan’ ny fanahiko; ary amin’ ny molotra falifaly no hideran’ ny vavako Anao.
Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.
6 Raha mahatsiaro Anao eo am-pandriako aho, dia mieritreritra Anao amin’ ny fiambenan’ alina.
När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
7 Fa efa namonjy ahy Hianao, ary ao ambanin’ ny aloky ny elatrao no hihobiako.
Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
8 Mifikitra amiko ny fanahiko; manohana ahy ny tananao ankavanana.
Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 Fa ireny dia mitady ny aiko ka mampidi-doza amin’ ny tenany; hiditra any ambanin’ ny tany izy;
Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.
10 Hatolotra ho amin’ ny herin’ ny sabatra izy; ho anjaran’ ny amboahaolo izy.
De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.
11 Fa ny mpanjaka hifaly amin’ Andriamanitra; ho ravoravo izay rehetra mianiana aminy; fa hakombona ny vavan’ izay rehetra mandainga.
Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.
