< Salamo 130 >
Ein song til høgtidsferderne. Or djupet ropar eg på deg, Herre!
2 Tompo ô, henoy ny feoko; Aoka ny sofinao hihaino tsara ny feon’ ny fifonako.
Herre, høyr på mi røyst, lat dine øyro merka mi bønerøyst!
3 Raha mandinika heloka Hianao, Jehovah ô, Iza no hahajanona, Tompo ô?
Dersom du, Herre, vil gøyma på misgjerningar, Herre, kven kann då standa?
4 Fa eo aminao no misy ny famelan-keloka, Mba hatahorana Anao.
For hjå deg er forlatingi, at dei skal ottast deg.
5 Niandry an’ i Jehovah aho; eny, niandry Azy ny fanahiko, Ary ny teniny no nanantenako.
Eg vonar på Herren, mi sjæl vonar, og eg ventar på hans ord.
6 Ny fanahiko miandry ny Tompo Mihoatra noho ny fiandrin’ ny mpiambina ny maraina, Dia ny fiandrin’ ny mpiambina ny maraina.
Mi sjæl ventar på Herren meir enn vaktmenner på morgonen, vaktmenner på morgonen.
7 Manantenà an’ i Jehovah, ry Isiraely; Fa eo amin’ i Jehovah no misy famindram-po sy fanavotana be;
Venta, Israel, på Herren! for hjå Herren er nåden, og stor utløysing er hjå honom.
8 Ary Izy no hanavotra ny Isiraely Ho afaka amin’ ny helony rehetra.
Og han skal løysa Israel frå alle deira misgjerningar.